Happy Simple Living

För ganska precis 5 år sen satt jag tillsammans med min familj och några kompisar på en strand i Koh Lipe i södra Thailand. Vi hade druckit några Mohitos och satt och njöt med fötterna i sanden. Vi skulle ingenstans, vi hade ingen som väntade på oss. När barnen blev hungriga sprang de bort till killen som sålde kycklingspett på stranden i väntan på middagen. Allt var så enkelt. Alla var glada. Samtalet gled in på hur och vad man skulle behöva förändra hemma (förutom klimatet ha ha) för att kunna behålla samma känsla i vardagen.

Det var början på en resa – eller snarare ett skifte. Jag och min vän Anna som var med då, började blogga om vägen mot ett  lyckligare, enklare, liv och under de kommande två åren gjorde vi alla en rad medvetna förändringar för att frigöra tid och stressa mindre för att göra mer plats i vårt liv för det vi tycker är roligt och framför allt: mer plats för varandra – mer gemensam tid där vi bygger på familjens relation.

Jag brukar säga att det enda som är rättvist i världen är att vi alla har samma tid. Vi har 24 timmar. Hur vi väljer att disponera dem är upp till var och en.

Jag insåg ganska snart att det var otroligt provocerande för folk när jag likt en rebell sa emot när någon beklagade sig. “Jag orkar inte, sonen har 4 hockey träningar i veckan och matcher på helgen, jag jobbar heltid och jag måste ha egentid också”. Jag försökte – men måste man träna hockey 4 ggr i veckan när man är 8 år? “Ja det måste man – annars får man inte spela matcherna på helgen.

Vem har bestämt det?

När man är 8 år måste man inte spela hockey, fotboll och dansa. Man MÅSTE däremot gå i skolan och göra sina läxor men allt annat, det bestämmer man ju själv.

Vi rensade i våra respektive scheman – strukturerade och planerade in FAMILJETID. Jag tror att vi är så fixerade vid egentid att vi ibland glömmer bort vikten av familjetid. Hur ska man kunna bygga en hållbar familj om man aldrig ses? I vår familj innebar förändringen inte nödvändigtvis att vi ville jobba mindre – vi vill jobba koncentrerat och ha passiv inkomst – för att få utrymme för annat.

Men om man jobbar mindre så tjänar man ju mindre pengar och då blir det ju mindre över till allt roligt som kostar tänker du kanske, – inte nödvändigtvis!

Anna och jag peppade varandra och våra familjer att ta vara på allt vi har. Vi sålde – eller gav bort saker vi inte använde och varje år i Januari kör vi något vi kallar “Januaridieten”. Då äter vi upp allt vi har hemma i skåp, frys och skafferi – spenderar minimalt med pengar. Totalt inköpsstopp och dessutom rensar vi. Januari blev roligare, vi åt bättre till och hade till och med gäster på middag, vi sänkte ambitionerna – bjöd på soppa och bröd – förenklade.

Även om man rensar en gång per år så är det lika mycket grejer 12 månader senare, därför fortsätter vi – varje år, ibland flera ggr per år med att rensa, skänka och sälja.

Som ett led i förändringen med fokus på att ta vara på saker började jag källsortera allt. Soporna minskade, vi kunde beställa ett nytt mindre sopkärl och spara några hundralappar om året på det. Vi såg över alla våra utgifter och skar bort allt vi inte behövde. Men Gud så tråkigt sa några kompisar… men faktum är att vi både äter bättre och har bättre ekonomi efter dessa förändringar.

En annan förändring var att vi skaffade ett mobildagis. Där hamnar telefonen när man kommer hem. På ljudlöst. Både jag och maken arbetar frilans – vi ställde in telefontid på våra telefoner så efter kl 20.00 får vi inte längre några jobbsamtal.

Nu hör det ju till saken att allt detta är färskvara och det är oerhört lätt att falla tillbaka i gamla hjulspår. Senast i höstas fick jag nästan en panikattack när jag insåg hur vårt schema såg ut. Det var jämntjockt – fram till jul. Hur hade vi hamnat här? Familjeråd – vad kan vi göra för att skapa utrymme? Nu är vi på rätt väg igen. Vi har klarat av årets januaridiet och vi rensar i skåp och garderober. Alla i familjen är engagerade.

Nu ska du få en utmaning av mig:

Titta på ditt veckoschema – finns det något du skulle vilja förändra?

Tex – om ni knappt aldrig hinner sitta ner tillsammans och äta middag kanske en ambition att äta tillsammans 3 ggr i veckan känns ouppnåelig. Men kanske kan man hitta 1 dag i veckan?

Om ni aldrig gör något tillsammans i familjen – alla samlade – utan alltid delar upp er. Kanske kan man hitta 1 timme eller två när man går på en promenad eller lagar mat tillsammans.

Kommentera, berätta gärna hur du hittar tid till att umgås med familjen?

Namaste

/Karin