Karin Thyr
Yoga World
livet

#metoo

Orkar nästan inte läsa fler berättelser – men fortsätter att läsa för att varje kvinna, tjej, flicka, pojke, och man som blivit utsatt för sexuella trakasserier och övergrepp har rätt att bli hörd. Rätt att bli lyssnad på. Rätt att få upprättelse. Vi pratar hemma och dottern säger, “#metoo… gäller det även såna småsaker som att killarna i skolan kladdar eller säger nedvärderande saker och kallar en tjej hora? Det är väl sånt man får skaka av sig – de är ju killar…” Jag är tyst en stund. Det är inte småsaker det är en del av en kultur som jag vägrar vara en del av. Killar ska inte komma undan med ett sånt beteende bara för att de är killar. Killar ska ta ansvar för sina handlingar.

Om de vuxna som funnits i min närhet de gånger jag själv blivit utsatt som barn och tonåring hade klivit in och tagit diskussionen med killarna istället för med mig kanske just de killarna tänkt om? Jag som tjej fick istället höra. “Ta det inte så allvarligt – tänk på att han är kille, han vet inte bättre, han vet inte hur han ska bete sig, han gillar säkert dig men vet inte hur han ska göra?” Det är inte klokt när man tänker efter. Killen fick i bästa fall ett – “nu får du ge dig” av min mellanstadielärare och på högstadiet vill jag minnas att det knappt höjdes ett ögonbryn. Alla visste att X var “hopplös” och det var bara att hålla sig undan.

På ett jobb drog den etablerade ljudteknikern och hans kompis “fotografen” ett skämt om mina bröst som eskalerade till mycket grova kommentarer.  Jag stod där, ensam. Alla i rummet, crew, artister och band var passiva tysta deltagare. När de upptäckte att jag blev arg skulle det slätas över med erbjudanden om att de skulle fotografera mig och ta sexiga bilder om jag bara ville klä av mig och inte va så pryd. Jag stod upp för mig själv, sa ifrån, de fortsatte, och drev det vidare tills jag rasande, kränkt och ledsen gick där ifrån. Senare fick jag samtalet från artistförmedlingen att de tyvärr inte kunde boka mig på gig i framtiden om jag inte kunde samarbeta med teknikern. Jag fick rådet att be om ursäkt till honom.

Skulle jag ha tagit detta, accepterat att “boys will be boys”? Det tyckte kvinnorna på artistförmedlingen som valde att fortsätta anlita teknikern men inte mig.

Jag skulle kunna fortsätta med exempel efter exempel. Som sårat, skadat och skrämt mig gång på gång genom livet men jag stannar här.

Snälla! Kan min dotter få slippa växa upp i ett samhälle där detta är en del av normen och en del av det vi måste acceptera? Kan vi gemensamt ta ansvar och  uppfostra våra söner till unga män som vet vad respekt mot alla människor innebär på riktigt? Kan vi få våra döttrar att förstå att de inte måste acceptera någon form av kränkande handling  – verbal eller fysisk.

Killar i flödet som inte förstår behovet av #metoo. Rannsaka er –  Det går inte att läsa flödet på Facebook utan att tänka – har jag bidragit till detta?

Nu när ni vet bättre – gör bättre!

Namaste

/Karin

 

Tags : livetmetoo

1 kommentar

Lämna ett svar till Elina Sundström Avbryt svar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.