Precis när jag står redo att kliva fram – mitt i steget tvekar jag. Helt plötsligt tvivlar jag, är det här verkligen rätt för mig? Ska jag verkligen göra det här? Vad ska andra säga?
Att följa en dröm, satsa på ett jobb, avsluta en relation. Inför alla stora beslut kommer en brytpunkt där jag ställer mig frågan. Är det mina inre rädslor eller är det min intuition som talar om för mig att jag borde tänka över det här en gång till.
De senaste 5 åren har jag tagit så många steg och beslut utanför min bekvämlighetszon att jag inte ens kan räkna. Jag har kastat mig ut och litat på att det kommer att bära, funka och att det är rätt. Nio gånger av 10 har det varit rätt beslut och de andra gångerna har jag fått gå tillbaka och se över – kunde jag ha gjort något annorlunda? Jag försöker vara snäll mot mig själv och se på det som att jag lär mig.
Intuition har alltid fascinerat mig. För många år sen såg jag ett program med Oprah där de pratade om intuition och varför vi tenderar att gå EMOT intuitionen även när den är tydlig och stirrar oss rakt i ansiktet. Efter det programmet satt jag länge och funderade.
När jag är stressad och pressad är det oftast mina rädslor som styr. När allt ställs till sin spets och jag står inför det avgörande ögonblicket är det svårt att urskilja vad som är vad. Det är lättare att vara i kontakt med sin intuition när man är avslappnad och lugn. Ju mer jag övar på att blicka inåt och lyssna, desto lättare och snabbare kan jag komma i kontakt med min intuition och urskilja vad som är vad.
En annan fråga jag brukar ställa mig är hur det känns i kroppen? När det är intuitionen som talar till mig känner jag mig lugn, samlad, förankrad och öppen. När det är rädslorna som styr känner jag mig splittrad, ogrundad och ibland sköljer en våg av olust över mig och kroppen känns tung.
För några dagar sen damp ett mail ner i min inkorg. Ni vet ett av de där nyhetsbreven man signar upp sig på och aldrig läser. Något i rubriken fångade min uppmärksamhet. Det handlade om intuition. En sak som författaren tog upp var att våra rädslor styrs av kritikern inom oss.
“Kritikern skapar en historia och och hoppar 10 steg framåt (vad kan hända, vad kommer inte hända?) Vanligtvis med lite ångest påkopplat. Vi fastnar i rädslorna och tankar som stoppar oss och överöser oss med frågor och jämförelser med andra framgångsrika, “perfekta” personer. Intuition å andra sidan är den intitala instinkten som oftast visar sig i form av ett ord, eller en fras som guidar oss. Det är något som landar mjukt till skillnad från rädslorna som härjar fritt.”
Intuitionen är mjuk – men tydlig när vi lyssnar. Intuitionen leder oss i form av medgivande, ogillande, intressen och önskningar. Om valet inte känns rätt ger den dig en putt i en annan riktning eller låter dig se andra möjliga vägar.
Ju mer jag övar – desto bättre blir jag på att lyssna.
Namaste
/Karin
Å vad intressant!! Det här tänker jag också ofta på! Stort tack för kloka tankar i viktigt ämne
Kram och tack för att du läser!
Sökte på “skilja intuition från rädsla” och hamnade här. Har funderat just på skillnaden mellan magkänslan/intuitionen och känslor av oro och rädsla. Jag känner allt så starkt så ibland är det svårt att skilja mellan dessa. Men att det är lättare att känna sin intuition när man är avslappnad tycker jag stämmer så bra. Jag har varit förvirrad över min framtid i flera år och varje gång jag hamnar i stress och rädslor tänker jag i helt andra banor än när jag känner mig lugn och trygg. När jag läste din text fick jag insikten att jag ska öva på att hålla mig lugn och trygg i själen, försöka meditera eller bara andas lugnt varje dag, för att hela tiden återkoppla till min intuition. Tack för fint inlägg <3
Hej Beata, tack för att du delar. Att leva nära och i kontakt med sitt inre är inte lätt i den här världen som snurrar fort. Jag upptäcker gång på gång att jag måste “samla in” och återknyta kontakten med mig själv för att vara närvarande och göra medvetna val när det kommer till mitt liv och det jag vill. Önskar dig en fin jul – Varma hälsningar Karin