Jag älskar flygplatser. Till skillnad mot många andra som hatar själva resandet och bara vill vara framme har jag kommit att älska flygplatser.
Det är här resan börjar.
Jag tittar på människor som väntar, stressar, skrattar, gråter och sover. Jag tjuvlyssnar på samtal. Jag konverserar med främlingar. Möter nya vänner. Jag väntar, tänker, blundar och fantiserar. Kreativiteten och inspirationen tänds av alla intryck. Jag äter. Tar ett glas vin. Jag är i nuet.
Jag älskar resan för att då, precis som i min praktik, handlar det inte om målet. Det handlar inte om en perfekt yogapose (vad nu det är) eller en djupare stretch. Mitt fokus är min konversation med mig själv. Utforskandet av mitt inre och kreativiteten i mitt flöde. Samröret mellan andetag och rörelse. Det har inget alls att göra med hur mina asanas ser ut. Det är därför jag älskar resan och jag skulle inte vilja vara utan den. Det är där magin finns.
