Karin Thyr
Yoga World

På väg hem från Gröna Lund här om dagen pratades det om alla åkturer. Vad var läskigast och vad var roligast. Plötsligt säger en av sonens kompisar. “Jag bara älskar känslan – Ni vet, när det känns som hela själen flyger!?”

Jag stannade upp i tanken. Det lät så härligt – så magiskt och poetiskt. När hela själen flyger. Jag snurrade några varv på orden och landade i en melankolisk sinnesstämning. När själen flyger – var är den på väg? Är den på väg att lämna kroppen, eller snurrar den bara runt? Är det det samma känsla som känslan att tappa fotfäste?

Jag vänder mig om och frågar? När hela själen flyger. Hur känns det då? Kompisen svarar – det känns underbart!

Visst kan det vara just så. Underbart. Känslan av att lätta, när allt snurrar och man inte vet upp från ner. Lite som att vara tokkär. Att kastas in i något och låta det uppsluka en helt och fullt. Det kan vara underbart. Men sen… Sen börjar det snurra fortare. Fortare och fortare och jag tappar greppet. Vet inte vem jag är, var jag är och hur jag hamnat här. Då måste jag återigen söka inåt, hitta grunden och landa.

När själen har landat. Då infinner sig lugnet. Stillheten och tystnaden mellan andetagen. Jag har åter igen mark under fötterna och känner mig förankrad djupt inom mig. När själen har landat, då har jag hittat hem i mig själv.

Namaste

/Karin

2 kommentarer

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.