Jag är yogalärare tjoho! Men vad händer sen? Det är lätt att tappa bort sig själv och sin praktik i ivern att dela med sig och inspirera andra.
I somras klev jag av tåget och tog en välbehövlig paus från att undervisa. Missförstå mig inte. Jag älskar att undervisa och känner mig helt i mitt rätta element när jag har elever runt om mig men om jag är helt ärlig så går den mesta tiden åt att planera och ge till andra. Jag yogade hela tiden men det handlade väldigt sällan om min egen praktik.
Under 1 månad så undervisade jag en gratisklass i veckan med fokus på yoga shred. Jag behövde fokusera på något som inspirerade och utmanade mig på samma gång. Något som inte gick på rutin. Jag bloggade inte (som ni kanske märkte) och jag skrev inte så många (eller långa) inlägg på insta och facebook.
Den egna praktiken sker inte om jag inte avsätter tid till den eller prioriterar den. Jag säger det till mina elever hela tiden när de kommer med ursäkter att de inte hunnit. Samma ursäkter som jag själv använder.
Under min ledighet funderade jag på hur jag ville att min egen praktik skulle se ut? Vad var målet med den, om det nu ens fanns ett mål? Jag vet vem jag är när jag yogar och jag vet också vem jag blir när jag inte kliver upp på mattan. Jobbet, ja – det är ett jobb, måste jag göra själv. Det kan ingen annan göra åt mig. Men det fina är att när jag gör det jag behöver göra så får jag också ta det av vinsten. Det är värt varenda minut på mattan.
Namaste
/Karin
