Livsstil

Är du en sån som gång på gång återvänder till det förflutna och klankar ner på dig själv för att du gjort misstag? Anklagar du dig dig själv (eller andra) för att det inte blev som du tänkt eller förväntat dig?

Sluta genast! Du har inget att vinna på att låta dina gamla sanningar diktera din framtid. Du kan inte förändra det som varit men du kan påverka resten av ditt liv genom att ta med dig dina erfarenheter in i det som komma skall.

Skriv i din anteckningsbok

Jag förlåter mig själv.

Jag förlåter ________________- inte för att hen förtjänar min förlåtelse men för att jag förtjänar lugn och ro.

Kom ihåg att du gjorde det du trodde var rätt men nu vet du bättre och kommer agera bättre. Du får göra misstag. Du får också släppa taget och gå vidare.

Jag är yogalärare tjoho! Men vad händer sen? Det är lätt att tappa bort sig själv och sin praktik i ivern att dela med sig och inspirera andra.

I somras klev jag av tåget och tog en välbehövlig paus från att undervisa. Missförstå mig inte. Jag älskar att undervisa och känner mig helt i mitt rätta element när jag har elever runt om mig men om jag är helt ärlig så går den mesta tiden åt att planera och ge till andra. Jag yogade hela tiden men det handlade väldigt sällan om min egen praktik.

Under 1 månad så undervisade jag en gratisklass i veckan med fokus på yoga shred. Jag behövde fokusera på något som inspirerade och utmanade mig på samma gång. Något som inte gick på rutin. Jag bloggade inte (som ni kanske märkte) och jag skrev inte så många (eller långa) inlägg på insta och facebook.

Den egna praktiken sker inte om jag inte avsätter tid till den eller prioriterar den. Jag säger det till mina elever hela tiden när de kommer med ursäkter att de inte hunnit. Samma ursäkter som jag själv använder.

Under min ledighet funderade jag på hur jag ville att min egen praktik skulle se ut? Vad var målet med den, om det nu ens fanns ett mål? Jag vet vem jag är när jag yogar och jag vet också vem jag blir när jag inte kliver upp på mattan. Jobbet, ja – det är ett jobb, måste jag göra själv. Det kan ingen annan göra åt mig. Men det fina är att när jag gör det jag behöver göra så får jag också ta det av vinsten. Det är värt varenda minut på mattan.

Namaste

/Karin

Ska man yoga när man har mens? Om detta tvistar de lärda. Men hur lärda är de egentligen? Är det bara ännu en gammal regel skapad av samma män som till en början inte lät kvinnor yoga?

Du har säkert hört att du ska undvika så kallade inversioner när du har mens. Jag har nog, precis som många andra bara accepterat det utan att fundera på varför. När jag praktiserade ashtangayogan sa alltid läraren mot slutet när vi skulle upp i skulderstående att de som hade mens skulle göra något annat.

Men varför? Är det farligt? Jag googlar och hittar inga uppgifter som stöder att de skulle vara farligt att vända sig upp och ner när man har mens. Att vända sig upp och ner påverkar faktiskt varken mensen eller flödet.

Faktum är att genom att yoga när du har mens kan du till och med uppleva att du blir av med mensvärk, huvudvärk, irritation eller andra symptom som du har under menstruationen. Sen beror det såklart på vilken yoga du gör och hur mycket du känner av din mens. Jag skulle hellre dö än gå in på ett hot yoga pass när jag har mens (eller på andra tidpunkter i månaden också för den delen) men ett skönt flöde med några avslutande längre stretchar, fokus på andning och en skön savasana skulle göra underverk om jag bara lyckas motivera mig att kliva upp på mattan.

Så jag letar efter någon annan anledning. Kanske har det med energiflödet att göra?

Jag hittar några olika artiklar svenska och utländska och ett och annat diskussionsforum och känner att jag blir lite irriterad. Herre jösses vad folk ska tycka. Mensen beskrivs som mystisk av en person och skamlig av en annan. Hur nedåtgående energi inte ska mötas av uppåtgående energi, reningsprocesser hit och dit. Alltså det är ju bara MENS. Det mest naturliga som finns. Så fantastiskt finurligt uttänkt och en del av oss kvinnor.

Jag hittar en gynekolog som säger: Happy Inverting och jag håller med!

Gör det som känns bra för dig

Som alltid när det kommer till yoga. Hitta vad som funkar för dig. Lyssna på din kropp och yoga på ett sätt som passar dig.

Namastmens

/Karin

Känner mig inte gammal på minsta vis men ibland blir man påmind att livet har pågått ett bra tag. 1996 stod jag på Arlanda och ringde till mina föräldrar från gaten i en telefonautomat. Jag var på väg till Uganda på turné. Jag hade ett fax i handen med ett namn på ett av hotell där vi skulle bo och en mycket bristfällig turnéplan nerkrafsad. I andra änden av luren skrev min mamma ner adresserna och ett telefonnummer till hotellet.

Jag kom hem några veckor senare – tokkär! 23 år senare är jag lika kär – om inte mer.

Vi hade nog tur som hittade varandra. Men det är inte tur som har hållit ihop oss i alla dessa år. Jag sticker ut hakan och vågar påstå att det krävts en del skicklighet. Livet har inte alltid varit snällt och följsamt. Livet har bestått av en blandning av upp och ner, med och mot. Det har snurrat fort och segat sig fram om vart annat.

Livet – det händer. Slumpmässigt och planerat i ett enda sammelsurium. Val och vägskäl. Jag fick en kommentar på facebook när jag skrev att jag var på väg till Nashville. “- Karin – du lever drömmen”. Tänker efter. Ja – det gör jag kanske?

Att leva sitt drömliv är en lyx som vi i västvärden kan unna oss. Här finns alla förutsättningar och alla möjligheter så varför är det så många som känner sig missnöjda? Missnöjda med var de hamnat i sitt liv, med sin partner och sin karriär?

När jag träffade min blivande make på den där turnén i Uganda för snart 25 år sen visste jag instinktivt att jag ville vara med den här personen på ett sätt som jag inte vågat var med någon annan förut. Kärleken jag kände gav mig modet att vara mig själv helt och fullt. Jag vågade lita på att jag var accepterad precis så som jag var. Med allt vad det innebar.

Min dröm har vuxit fram i samma takt som jag har blivit äldre och den har formats tillsammans med min partner Den har förändrats och förfinats och i vissa perioder helt och full handlat om vår barn eller den ena av oss. Men hela tiden har livet genomsyrats av längtan att lära sig mer. Mer om sig själv, förstå den andra bättre, om att lyssna, att resa, upptäcka nya delar världen, andra kulturer och MUSIK. Vi har balanserat, klamrat oss fast, halkat av och limmat ihop och lagat. Vi har flugit, svävat och surfat på vågorna. Vi har befunnit oss i mörker och bländats av ljus. Musiken har varit det nät som fångat upp och och hållit oss kvar.

Nu står jag här vid en gate på Arlanda. Redo att hoppa på ett plan till Nashville. Världen ser annorlunda ut. Jag ringer till maken på FaceTime och säger att vi ses om 9 h. Barnen har fått flytta in hos våra fina vänner Johan och Annika. Jag har en tid inbokad med sonen i morgon för läxläsning på Skype. Vi ska vara utspridda i några veckor innan vi alla samlas på andra sidan Atlanten.

Jag lever min dröm. Det är inte slumpen som har lett mig hit. Det är val som varit mer eller mindre kloka, ett givande och tagande men framförallt ett samarbete. Ibland känner jag mig som en klok gumma och ibland så känner jag mig totalt förvirrad utan ett enda svar. Livet pågår – vi åker med på vår drömresa. Jag älskar dig Göran! Grattis på bröllopsdagen.

Jag vet inte om jag läste, eller hörde någon säga detta ganska nyligen men det summerar på ett fint sätt det jag ofta tänker. Vardagen upptar ju det mesta av vår tid. Helger och semestrar är ju förhållandevis ganska små inpass i det som är livet.

Om vardagen var pest och pina skulle det vara ganska trist. För många år sen satt jag tillsammans med min man och några vänner på sen strand på ön Koh Lipe. Där bestod vardagen av en stilla lunk där det största bekymret vi hade var att bestämma när vi skulle äta och var.

Där myntade vi uttrycket HAPPY SIMPLE LIVING och pratade om hur vi skulle kunna behålla känslan och inställningen även på hemmaplan i januarimörkret. Det är många år sen nu och skiftet har skett stegvis.

När vi tackar ja eller nej till jobb, eller förfrågningar ställer vi oss frågan. Stöttar det här den livssituation vi vill ha? Ger det här oss möjligheter eller begränsar det oss? Vill vi det här eller inte?

Även om vi inte alltid kan göra precis som vi vill och lätt hamnar i situationer där vi stöttar andras visioner och drömmar på bekostnad av våra egna så låter vi det inte bara hända. Vi är närvarande och ser var våra beslut leder. Det gör det lättare och lättare att återvända till följa vår egen väg när vi hamnat på avstickare. För det är klart att det händer.

Vi har en vardag som inte följer något mönster. Barnen har sina liv – mer inrutade än våra. Vi hovrar runt deras. Får det att funka – hittar lösningar som ibland är okonventionella. Men det är vår vardag och vardag är mitt favorittillstånd när jag får dela den med mina tre favoritpersoner.

Namaste

/Karin