Livsstil

På väg hem från Gröna Lund här om dagen pratades det om alla åkturer. Vad var läskigast och vad var roligast. Plötsligt säger en av sonens kompisar. “Jag bara älskar känslan – Ni vet, när det känns som hela själen flyger!?”

Jag stannade upp i tanken. Det lät så härligt – så magiskt och poetiskt. När hela själen flyger. Jag snurrade några varv på orden och landade i en melankolisk sinnesstämning. När själen flyger – var är den på väg? Är den på väg att lämna kroppen, eller snurrar den bara runt? Är det det samma känsla som känslan att tappa fotfäste?

Jag vänder mig om och frågar? När hela själen flyger. Hur känns det då? Kompisen svarar – det känns underbart!

Visst kan det vara just så. Underbart. Känslan av att lätta, när allt snurrar och man inte vet upp från ner. Lite som att vara tokkär. Att kastas in i något och låta det uppsluka en helt och fullt. Det kan vara underbart. Men sen… Sen börjar det snurra fortare. Fortare och fortare och jag tappar greppet. Vet inte vem jag är, var jag är och hur jag hamnat här. Då måste jag återigen söka inåt, hitta grunden och landa.

När själen har landat. Då infinner sig lugnet. Stillheten och tystnaden mellan andetagen. Jag har åter igen mark under fötterna och känner mig förankrad djupt inom mig. När själen har landat, då har jag hittat hem i mig själv.

Namaste

/Karin

Mitt andra jobb är att skriva låtar. När folk frågar mig hur många låtar jag skrivit svarar jag att jag tappat räkningen. Jag har skrivit låtar sen jag var 2-3 år och satt och bläddrade i min bokmärkspärm och sjöng små historier baserat på blomsterflickor, hjärtan och nyckelpigor uppblandat med lite Jesus och Amen.

Senaste 2 veckorna har jag skrivit ca 10 låtar. Ibland ensam, ibland med min låtskrivarpartner och make Göran och ibland tillsammans med andra låtskrivare.

Ibland börjar vi från noll, ibland har någon en ide, ett riff, en textrad, ett par tankar, ett citat eller en nyhetsartikel som startpunkt. Det är bara att börja. Börja och hitta flödet. Precis som med yoga. Börja och hitta flödet. Kommer inte flödet, hitta en ny ingång, en ny vinkel och ett nytt perspektiv.

/Karin

Har du också en evighetslista med saker som behöver göras, fixas och bockas av! Phu, vem har inte det. Vissa dagar är det dock skönt att bara kavla upp ärmarna och ge sig hän.

En sak i taket.

Gör klart.

Bocka av/Stryk från listan.

Vill du ha den ultimata playlistan – jag har en som får igång mig här som du gärna får låna!

Vad står på din “lista” idag?

Namaste

/Karin

Jag älskar flygplatser. Till skillnad mot många andra som hatar själva resandet och bara vill vara framme har jag kommit att älska flygplatser.

Det är här resan börjar.

Jag tittar på människor som väntar, stressar, skrattar, gråter och sover. Jag tjuvlyssnar på samtal. Jag konverserar med främlingar. Möter nya vänner. Jag väntar, tänker, blundar och fantiserar. Kreativiteten och inspirationen tänds av alla intryck. Jag äter. Tar ett glas vin. Jag är i nuet.

Jag älskar resan för att då, precis som i min praktik, handlar det inte om målet. Det handlar inte om en perfekt yogapose (vad nu det är) eller en djupare stretch. Mitt fokus är min konversation med mig själv. Utforskandet av mitt inre och kreativiteten i mitt flöde. Samröret mellan andetag och rörelse. Det har inget alls att göra med hur mina asanas ser ut. Det är därför jag älskar resan och jag skulle inte vilja vara utan den. Det är där magin finns.

Om att släppa taget och skapa frihet!

Jag brukar kalla dem giftiga. Personer vi har i vår närhet, ibland onödigt nära, som skapar negativitet. Personer som oss in i ett dysfunktionellt beteende, skuggar oss och inte låter oss vara och/eller uttrycka vem vi är fullt ut. Personer som har oss där för en anledning – för att vi fyller ett behov hos dem. I de relationerna finns ingen balans. Inget sker på lika villkor och du är alltid den förlorande parten.

Jag hade ett samtal med min tonårsdotter och hennes kompis och insåg att vi lär oss acceptera den här typen av beteende och obalans tidigt i livet. Vi lär oss acceptera och stå ut med de giftiga människornas sociala koder, regler och uppförande för att vi är rädda att inte passa in, att inte få vara med. Större delen av skolåren går ut på “att passa in” och är man en av dem som rör sig i flera olika grupper blir man snart utesluten och kallad falsk när man i själva verket är socialt kompetent och kan trivas med en mängd olika människor.

Tänk om! 

I jakten på att passa in anpassar vi oss, ofta pga rädslan att bli lämnade utanför. What if? Att passa in betyder att du är grundad och vet vad som är rätt för dig. Du vet vem du är och vilka värderingar du har och du vågar stå för dem. Du uttrycker dig från din sanning, din core, och om det inte stämmer överens med vad de coola kidsen i skolan (eller på jobbet, i yogastudion, eller ett kompisgäng) tycker så betyder det i själva verket att du är på rätt väg. Du sticker ut – du ger dig själv tillåtelse att lysa och att uttrycka vem du är!

Att vara autentiskt – är att passa in. Du är på rätt väg – din väg!

Namaste

/Karin