Ett leende kan vara början på en vänskap
Ett ord kan avsluta ett bråk
En blick kan rädda en relation
En person kan rädda ditt liv
Jag har noterat en massa gnäll – i alla hörn, även mitt eget! Överallt kokar det irritation, tyckande, gnäll över problem. Hur vore det om vi pratade med varandra?
På föräldramötet: Arga röster – “min dotter säger att So-läraren sagt att man inte kan få A i årskurs 7 hur mycket man än pluggar och även om man får A på alla prov” Hur vore det om vi kontaktade So läraren och frågade hur hen resonerar kring betygssättningen? Kanske finns det en förklaring?
På facebook: ” jag blir galen på grannens robotgräsklippare som fastnar i samma hål varje gång och står och tjuter” Hur vore det om vi gick över till grannen och knackade på? Kanske blir grannen till och med glad över att kunna åtgärda problemet så batteriet slipper dra ur varje gång?
På ICA , kvinna som muttrar i fruktdisken – “Varför finns det ingen ekologisk gurka idag, hur svårt kan det va?”. PRATA med din ICAhandlare.
Hemma: “Tänk om jag kunde komma hem och maken hade fixat middag eller åtminstone planerat vad vi ska äta” Hm.. Har du sagt det till din man? Eller tar du föregivet att han ska förstå det när det oftast är du som gör matinköpen och planerar?
Är det så att vi hellre gnäller, klagar och spyr ut vår frustration över en kopp kaffe eller i sociala medier än att vi pratar med människorna runt omkring oss? Att prata med So-läraren, grannen eller maken känns som ett ganska naturligt första steg. Ändå väljer många att inte göra det. Dessutom behöver vi kanske inte anta att Icahandlaren suttit hemma och tänkt – “nu jäklar ska jag plocka bort ekogurkan – alltid irriterar det någon, he he” Det kan finnas en helt naturlig förklaring. Kanske fanns det ingen ekogurka denna vecka?
Konsekvensen av att vi inte pratar med varandra är stor. Vi bygger visir runt oss själva och sluter oss istället för att se varann i ögonen och se varandra. Vi ökar avståndet mellan varandra istället för att öka förståelsen för våra olikheter. Vi låter konflikter koka och pyra i flera hörn och när vi inte orkar mer kanske vi exploderar.
Sedan en tid tillbaka har jag testat att berätta både vad jag vill och önskar istället för att förutsätta att personer runt omkring mig kan läsa mina tankar. Jag brukar tänka att jag “lägger upp det på bordet! Titta – det här vill jag!” Jag har frågat när jag (eller mina barn) inte förstått. Om något har irriterat mig har jag försökt se på det som hänt från ett neutralt perspektiv, inte som att det var gjort MOT mig och för att irritera mig. Det sistnämnda kan vara en stor utmaning speciellt om man har svårt att skilja på sak och person.
I en värd där många av oss tar sig genom större dagen med blicken på en skärm, eller telefon istället för att möta varandras blickar blir stämningen hårdare inte mjukare.
Jag skulle vilja utmana alla bloggare på yoga world och alla er läsare att vara med på ett experiment och vi börjar direkt!
- Idag när ditt barn, din man, din kollega kommer till dig och ska berätta något. Lägg bort tel, stäng ner dator. Gör det tydligt och medvetet så personen uppfattar att du från och med nu är 100 procent uppmärksam på vad hen säger. Lyssna, kommentera och återgå när hen fått tala till punkt och ämnet är avslutat innan du fortsätter med det du gjorde.
- När du blir irriterad, frustrerad eller arg nästa gång och känner “varför gör du så här” eller “vad menar du när du säger…” Ta ett, eller tre andetag. Tänk på händelsen som neutral och fråga personen på ett avslappnat sätt, inte anklagande, vad hen menar. Men, tänker du kanske, jag orkar inte ta konflikten eller jag är rädd för att förstöra stämningen. Tar man inte konflikter bevarar man konflikter. Konflikter är inte för att bråka – det är för att lösa och dessutom förstör du inte stämningen. Den är kanske redan förstörd. Tänk istället att du räddar framtida stämning.
- På väg till jobbet idag (jobbar du hemma får du hitta ett annat tillfälle) Möt blicken, le, och säg hej! Ja – hälsa, det är inte pinsamt, det är artigt även om vi verkar ha glömt det nu för tiden. Minst fem personer får idag möta ditt fantastiska leende. Fem är bra för när man hälsat på tre går det av bara farten.
Yes – nu kör vi! Upp med visiret, hälsa och le. Kommentera och berätta hur det går, vilka reaktioner du får och framför allt hur du känner.
Let’s change the world – one smile at a time! /Karin
