Karins Yogavärld

I bibeln står det: Älska din nästa så som dig själv. Jag skulle vilja vända på perspektivet för en stund.  – Älska dig själv så kan du också älska andra. Det handlar inte om att vara självisk eller narcissistisk, lika bra att få det ur värden direkt. Det handlar om dig – och din kärlek till dig själv.

Vi blir ständigt matade med anledningar att trycka ner oss själva. Jag är för tjock, för smal, för lat, för energisk, äter för mycket socker, äter kött, läser för lite, tjänar för lite pengar, listan kan bli oändligt lång. Även om ingen säger detta direkt till oss får vi hela tiden tips om hur vi kan vara och göra på ett annat sätt för att vara lite bättre, mer värda att älskas. Jag läste någonstans att självkärlek handlar om att vara  skicklig, vis och intuitiv, och att känna till sina begränsningar, sina rättigheter och andras rättigheter. Jag tycker det är ganska bra beskrivet. I jakten på perfektion glömmer vi lätt bort att det är okay att vara o-perfekt och att resan vi alla befinner oss på är livet som pågår runt omkring oss. Get on board – det händer just nu och livet är för kort för att spendera tid på att klanka ner på dig själv.

Tycker du inte om dig själv? Börja nu. Du är fantastisk och låt ingen säga något annat.

1. Säg bra saker till dig själv

Det där gamla tricket att ställa sig framför spegeln och säga tre bra saker till dig själv. Det funkar -trust me! Att tycka om sig själv är nästan fult i vår kultur. De gånger jag hört en kompis säga något positivt om sin kropp eller sitt utseende kan jag räkna på en hand. Att klanka ner på sig själv och kritisera sig själv,  det däremot, gör vi varje dag. Skulle du säga till en vän att ditt hår ser bedrövligt ut, eller du borde träna mer, hur i ska du kunna gå i bikini i sommar? Nä – tror inte det. Sluta direkt att säga det till dig själv.

Du är, utan tvekan bra och kanske rent av fantastisk grym på en massa saker men varför fokuserar vi på den gången vi inte kom i tid, eller glömde packa med gympakläder till skolan åt sonen. Tänk på alla gånger du kom i håg, alla gånger du kom och levererade på utsatt dig.

Att tycka om dig själv och att säga det till dig själv, och kanske rent av ibland även säga det till andra, är inte själviskt, det är att ha omsorg om dig själv och respekt för dig själv.

2. Gränsdagning

Jag har i perioder helt suddat ut gränsen mellan andras behov och mina egna. Jag har, som den hjälpare jag är, vikt mig dubbel för att backa upp, komma med lösningar och fixa för andra.

“You teach people how to treat you” och det har jag gjort. Vissa i min omgivning bara förutsätter att jag fixar. Pröva att var lite mer selektiv, invänta och fundera över om det verkligen är du som ska, eller behöver, lösa det som kommer. Det är inte heller själviskt.

Att säga nej, när det som föreslås inte linjerar med det du behöver eller kanske rent av vill, är svårt.

“Jag kan inte säga nej, jag måste… ”  Fundera på det där måstet en liten stund. Måste är när du inte har något annat val. Ofta – men inte alltid, finns det flera alternativ och flera lösningar.

Att säga nej till en kompis och välja att vara ensam en kväll hemma för att du känner att du behöver det kan tolkas som både oartigt och respektlöst. Om det du behöver just nu är slappa i soffan och vara ensam så ska du såklart kunna göra det. Utan dåligt samvete.

Sätt gränser mellan dig och människor som manipulerar dig, utnyttjar dig eller behandlar dig illa. Det är att visa respekt för dig.

3) Omge dig med personer som visar dig respekt, omsorg och kärlek. 

Sluta följa instagramkonton som ger dig dåligt samvete och presenterar ohållbara ideal. Tag bort kompisar ur facebookflödet som är negativa och påminner dig om att du inte räcker till.

Umgås med vänner när du vill, inte för att du måste och Lär känna dig själv – du är grym!

Umgås med dig själv varje dag i minst 10 min! Meditera, skriv, drick en kaffe utan att tv:n är på, eller att du pratar i telefon. Umgås med dig själv och ta reda på vad du behöver, vad du gillar, vad du vill göra, hur du känner, hur du mår?

Att älska och tycka om dig själv ger dig styrkan att tackla det du möter, att gå mot dina drömmar och skapa en tillvaro och ett liv som är det du vill ha.

Det kräver ett ständigt arbete och det är helt naturligt att vi vissa gånger i livet glömmer bort oss själva, sätter oss i skuggan av andras behov. Men påminn dig då om att din kärlek till dig själv är ovärderlig och förtjänar tid, den tid det tar att utvecklas.

Älska dig själv så att du kan älska din nästa. Ge dig själv samma kärlek, respekt och omsorg som du ger din bästa vän.

Ps. Här är några instagramkonton att följa som inspirerar mig att tycka om mig själv!

Oatmeal storys

Färgglatt konto som sprudlar av energi och vackra inspirerande matbilder. Blir glad av varje bild jag ser!

My name is Jessamyn

Den här tjejen har jag följt i flera år – hon slår hål på alla myter om hur en yogi ska se ut eller vara och rockar allt hon gör med en utstrålning, envishet och vilja som går igenom i varenda bild hon lägger upp!

Sadie Nardini

Såklart, min lärare och mentor. Inspiration på alla nivåer

Organic By Mommy

Mer färg och mat – nyttigt och läckert – helt enkelt fantastiskt!

Oprah

Ingen hemlighet – min husgud. Timmarna jag spenderat i soffan under 90 talet framför tv tillsammans med Oprah, böckerna vi läst tillsammans och alla hennes inspirerande gäster. Klokheter och kampen med att älska sig själv. Till den kvinna hon är idag – INSPIRATION DELUX

En bubblar och nykomling för mig (men inte för alla andra verkar det som)

Sianricho

Vackra bilder från magisk kraftfull natur. Styrka inifrån och ut!

Vi är alla skapta olika. Därför är det inte så konstigt att många av oss behöver modifieringar av vissa asanas. Skulderstående (som jag ryade om här tidigare) är för mig personligen en fruktansvärd asana. Det finns inget bra med den positionen för mig över huvud taget. Pressen och belastningen på min nacke är olidlig. Jag vill inte ens tänka på vad som händer i min kropp när jag övergår till plogen eller vidare ner mot golvet med mina knän i Karna Pidasana. Jag har gjort det, gång på gång, alltid med samma motstånd, men jag har gjort det.

Bara för att man kan – ska man inte!

Jag ser folk med lätthet komma upp i ett traditionellt skulderstående. Jag ser deras naturliga nackkurva och jag hör hur andetaget känns lugnt och grundat. Jag ser lika ofta en överbelastad, utplattad nackkurva och en position som skriker efter stöd.

En av de största utmaningarna som yogalärare är att möta individen i en grupp. Jag finner ofta att folk likställer modifieringar med att vara mindre bra. De kan inte ha mer fel. Ofta krävs det en förklaring (gärna med anatomi som grund) för att eleverna ska haka på. Aha, det är inte för de som är “nybörjare” det är för att…

Inversioner som vi ofta gör i slutet av en klass är till för att ge oss ökad energi. Vi vänder upp och ner på kroppen på något sätt. Positionerna tillför mer syre till hjärnan och förbättrar cirkulationen i kroppen genom att vi vänder på blodflödet och hjälper hjärtat pumpa runt blodet.

Mitt alternativ till skulderstående, det jag alltid föreslår, är ett stöttat skulderstående med block eller bolster. Har jag elever i klassen som jag känner, som jag vet har ett traditionellt skulderstående i sin praktik, får de så klart gör sitt skulderstående.  Nya elever uppmanar jag att testa med nyfikenhet och känna in om den här varianten kan vara något för dem?

• Lägg dig på rygg.
• Böj på knäna och placera fötterna i mattan
• Lyft på höften och placera blocket i ryggslutet.
• Lyft på fötterna och skicka benen upp mot taket

Ligger blocket på rätt plats har du inga svårigheter att ligga så här. Känn hur benen med lätthet svävar upp mot taket. Måste du spänna magen och kämpa med balansen kanske du behöver flytta blocket högre upp. Det är en delikat placering men när du hittar den vet du att du är rätt!

Stanna här i 10 andetag  – eller så länge du vill.

Kom långsamt ner och lägg dig en stund i Shivasana.

Namaste

/Karin

“True yoga is not about the shape of your body, but the shape of your life.”
​— Aadil Palkhivala

Varför yogar du? Är det så att det, precis som så mycket annat också handlar om någon form av prestation och mål? Nästan i alla sammanhang får vi tips om hur vi kan förändra vår kropp. Kost och träningsråd haglar det om var vi än vänder oss.

Den fysiska delen av yogan, asanapraktiken är bara en gren på yogaträdet. Ofta är det den fysiska praktiken vi börjar med och som sen leder oss vidare, närmre oss själva. Jag har insett att det var först när jag “klev på tåget” och aktivt investerade i tystnaden som jag ökade  distansen till bruset. Det var också där någonstans i tystnaden som livet och relationen med mig själv började.

För mig har det mesta handlat om någon form av prestation under större delen av mitt liv. Jag kan se tillbaka på hur jag jagat applåder i alla möjliga sammanhang, inte bara på scenen. När jag för många år sen hörde en legendarisk Örebrosångare ropa ut från scenen “Var är applåderna!!!” samtidigt som de sista tonerna av låten klingade ut och hörde publikens jubel tänkte jag “- ja – var är dom? och blir det någonsin tillräckligt?”

Jag har vetat om mina krav på prestation länge och ofta använd prestationskraven som en drivkraft. Tyvärr har jag nog ibland förväxlat de båda, eller likställt dem. När jag började yoga på det här sättet gick jag ner 5 kg i vikt utan att ändra på något. Eftersom den här formen av yoga har flera pulshöjande inslag och är utformad så att kroppen arbetar på ett sätt som ökar energiförbränningen var det inte så konstigt. Jag har vägt mer – jag har vägt mindre. Efter en lång höst med borrelia och kronisk trötthet är det just nu lite mer av mig än innan. Jag har inte slutat tycka om mig själv för det.

Yogan har hjälpt mig tycka om, inte bara min kropp, utan även mig själv. Den har tillåtit mig att tycka om mig själv kravlöst oavsett vad vågen visar. I yogavärlden figurerar underbara hashtags som uppmanar oss att vara oss själva, vara sanna, att vi duger som vi är och vi använder oss flitigt av ord som autentisk och äkta. Ändå har jag blivit förminskad och påhoppad av troll i nätvärden som har åsikter om hur jag ser ut eller vad jag väger. På en mindre bra dag är det allt jag kan fokusera på. Då känner jag mig också misslyckad och värdelös men oftast hittar jag ganska snart tillbaka till vad yoga är och betyder för mig och andras åsikter suddas ut.

Jag vet att jag inte behöver se ut på något visst sätt, jag behöver inte vara stark, jag behöver inte prestera, jag behöver inte ens kliva upp på mattan. Allt jag behöver göra är att andas.

“Yoga handlar inte om hur du formar din kropp – utan hur du formar ditt liv”

Jag har alltid varit rörlig – kanske till och med överrörlig. Jag har också alltid hatat skulderstående. Jag vet att det är ett starkt uttryck “hatar”men när man är skapad som jag är, med både byst och mage, känns det som jag ska kvävas. Dessutom belastar jag min nacke så att det gör ont och den naturliga kurvan i nacken plattas ut. När jag började med yoga för en herrans massa år sen var det inte ovanligt att jag blev inbakad i en kombination av skulderstående och lotus.  På något konstigt vis fann jag tillfredsställelse i att klara en position som många andra kämpade med. Jag var nöjd och mådde samtidigt skit (!) tills jag en dag började lyssna på min kropp. Jag fick nog av smärtan i mina knäleder och ömheten i nacken som jag  ignorerat tills nu – Aldrig mer! Speciellt inte när det finns så många varianter på ersättningsposer som jag mår bättre i och som ger mig bättre utdelning

Min son sätter sig med lätthet i en full lotus utan minsta betänklighet men när en god vän till mig i 30 års åldern skulle testa smällde det till i knät och han skadade sig rejält. Tumreglen för en knäled är att det är en gångjärnsled. Jag är medveten om att det är en modifierad sådan då det vid flexion även kan ske en viss rotation i knäleden. Hard core fakta är att de flesta människor som börjar yoga är inte 10 år utan betydligt äldre än så och ofta har med sig slitage och påfrestning från sitt liv så vi bör därför alltid vara extremt försiktiga med hur vi, som är lärare, leder våra kära yogisar.

Här kommer ett hett tips: Skippa lotus och skona knälederna!

Ofta är det det första vi gör på en yogaklass. Varför inte vara lite snäll mot kroppen? Sätt dig gärna på en filt, kudde eller ett block. När höftleden kommer upp över knät minskar belastningen på knäleden.  Lägg ena foten framför den andra. Är du tight i höfterna kanske du vill ha något mjukt under fötterna så det inte gör ont mot golvet.

När du lyfter upp fötterna i knävecken (som i full lotus) påbörjas en vridning i knät som på sikt (eller omedelbart om du har otur) kan skada knät. Det borde vara anledning nog att använda sig av Easy Seat, som för övrigt inte alls upplevs som “easy” för alla:), istället för Lotus.

Jag inledde hela den här texten med att prata om skulderstående. Jag har helt ersatt mitt skulderstående med stöttat skulderstående som inte belastar nacken alls men ger mig samma utdelning. Mer om detta i min nästa “Hack”

Rock on!

/Karin

När jag tog mina första stapplande steg som yogalärare var jag på turné med ett gäng grabbar som ständigt gnällde på hur ont de hade i axlarna, ryggen, och nacken. Yoga var inte trendigt eller på uppåtgående då och fördomarna kring yoga haglade så jag föreslog försiktigt lite “stretchövningar” backstage – mest för att slippa gnället. Jag kom snabbt på att musiker, som tex gitarrister, basister hade en typ av problem medan keybordister och trummisar hade andra. Sångare var något annat.

Så länge som det funnits musiker har musikerlivet förknippats med dålig mat längs vägarna, sena nätter, lite eller ingen sömn, alkohol och droger. Inte ett drömupplägg för en stark, frisk kropp direkt. Jag har levt min beskärda del av osunt leverne längs vägarna och tycker jag hittat någon form av balans nu för tiden men då när jag börjande rulla ut yogamattan backstage innan gig var jag rätt ensam.

Din kropp sitter ihop med ditt sinne och dessa gemensamt är avgörande i vad och hur du kan leverera som artist eller musiker.

I takt med att mitt yogautövande tog fart insåg jag att status i min kropp och sinne hade direkt samband med med hur jag musicerade och vad jag kunde leverera. Visst kan jag leverera med både sömnbrist och huvudvärk.  Jag har tom kräkts (matförgiftning deluxe) mellan låtarna backstage en nyårsafton för att sen torka mig runt munnen, gå ut och snurra på ett lyckohjul och dra av ett par låtar vilket inte är något jag rekommenderar att du testar:)

I takt med att jag yogade i samband med gig lärde jag mig att 10 andetag i ett huvudstående ca 30 min innan gig, om jag kände mig trött och ofokuserad, var jämförbart med flera timmars sömn. Benen upp mot väggen funkar också som en re-set och mikrovila. Att trötta stämband kan värmas upp i tystnad med djupa muskelstretcher av hals och säte (!) Men framför allt förstod jag att jag måste träna styrka, vara i kontakt med min core (och då menar jag inte bara bukmusklerna) och träna mig i att vara närvarande.

Jag tog fram konceptet yoga för musiker och har träffat många musiker och artister sen dess som numera också turnerar med yogamattan.

Det går att träna styrka och smidighet på hotellrummet eller backstage. Det går att lära sig viss typ av återhämtning och re-seta kroppen för att kunna leverera när du måste.

Namaste

/Karin