“Oftast är det bilden av den vi tror att vi är eller måste vara
som står i vägen för den vi kan vara”
För fem år sen lärde jag mig att pausa på yogamattan. Jag lärde mig att vila och släppa allt i Shivansana men jag konstaterade samtidigt att det är mycket svårt, på gränsen till omöjligt, för mig att göra det någon annanstans. Jag är en sån som sällan tar paus.
Precis som i den mardrömslika låten “dansa – pausa ” går mitt liv i hastigheten: på eller av (av-läge = sömn) och väldigt sällan i en medium tempo rockballad!
Jag går igång på tempo, stress och press. Jag till och med gillar det och dras in i det. Jag blir fort uttråkad när det går långsamt eller inget eller ingen driver framåt. Men jag lär mig långsamt att uppskatta tiden då inget händer, mellanrummet – pausen.
Jag har mediterat till och från. Oftast i samband med att jag yogat men i sanningens namn så har jag känt mig mer stressad än lugn. Extra stressad i ledd meditation. I dec kom jag till en brytpunkt. Jag bestämde mig för att försöka hitta en rutin och få kontinuitet i mitt mediterande. 1-3 ggr om dagen har det blivit sedan början av december. Det har sina skäl. Jag är nämligen oerhört trött.
Efter 45 års mer eller mindre konstant “dansande” och efter en redig dos borrelia plus en tuff höst i skolan för min son vad det dags för en paus bestämde kroppen. Jag konstaterade att jag har trott att jag vilat när jag legat på soffan eller tagit en kopp kaffe i lugn och ro men min hjärna stänger inte av då. Efter ett samtal med kloka Maria Forslund aka @yogamamman fick jag rådet att försöka hitta Shivasana utanför mattan.
Man kan kanske tro att en yogalärare som påminner alla andra om att andas och ta ett extra andetag i tid och otid skulle veta hur man gör men jag hade helt plötsligt ingen aning. Så jag tog hjälp av en app! Jag spenderade en god stund med att hitta en röst jag inte blev irriterad och stressad av och sen bestämde jag mig för att meditera 15 – 20 min om dagen uppdelat på 3 tillfällen. Morgon, kring lunch och i samband med sänggående. Nu, två månader senare, är jag i det läget att jag längtar efter min paus kring lunch! Vem skulle kunna trott det? Inte jag. Men som jag brukar säga. “Oftast är det bilden av den vi tror att vi är eller måste vara som står i vägen för den vi kan vara”
Att låta sig ledas i meditation kan vara ett bra sätt att börja. Att komma till den punkt när man längtar efter pausen mellan andetagen, vilan och friheten som infinner sig i mellanrummet är fantastiskt men det krävs mod och ytterligare lite mod att våga. Att våga släppa taget och lita på att andetaget bär. Att jag räcker till – precis här och nu och inte behöver göra mer än att andas.
Namaste
/Karin
Vad har du för tips när det kommer till meditation? Hur gör du? Vilka appar har du testat? Skriv gärna och berätta!