I mitt blogginlägg den 13 november skrev jag om att leva med ett öppet hjärta.

Just nu skriver jag en serie blogginlägg med mina bästa tips till att leva med ett öppet hjärta. Mitt andra tips kommer här:

Andas genom

Martin Stenmarck har en sång där texten är ”Fortsätt bara andas – vi är större än det här”

Det var något när jag hörde den där sången först gången som gjorde att det helt plötsligt stod klart för mig att andetaget är ett mäktigt, starkt redskap som kan bära oss genom och förbi allt.

Jag har spenderat galet mycket tid att elda upp mig, oroa mig, rusa och fly undan. Nu har jag en annan approach och den fungerar. Jag tar fasta på andetaget.

Testa detta nästa gång en smärtsam situation uppstår i ditt liv.

Försök omfamna situationen istället för att fly eller dölja dina känslor. Ta ett andetag (eller ta så många du behöver) – sitt still i båten och andas igenom känslan. När vi låter den passera genom och förbi oss är upplevelsen ofta mindre smärtsam. När vi flyr från sorg blir känslan i själva verket större och kraftfullare.

Namaste
/Karin

Vill du läsa mina andra tips hittar du dem under kategorin Ett öppet hjärta.

Min son är 11 år och han mår skit!

Han lider varje dag, han är frustrerad och säger att han är dum i huvudet! Ändå är han en av de smartaste unga killar jag känner. Något hände när han började årskurs 4. Det var stökigt och lärarna hade inget grepp, personalen mådde själva dåligt och kaos rådde. Många barn mådde reagerade på en ohållbar situation.

Min son gick in i ett mörker. Han slutade skratta, han ville inte hänga med kompisar, ville inte gå på fotbollsträningarna eller umgås. Han blev tyst hemma men i skolan skrek han. Kastade en stol, smällde i en dörr! Lärarna sa till honom och oss att han nog hade ADHD. De sa till oss att han var bråkig – ett problem.

Sonen vägrade gå till skolan. Vi började gå i skolan. Varje dag. Såg kaoset. Såg röran och alla som mådde skit. Både personal och barn.

På våren blev det bättre. Personal byttes ut och det blev bättre struktur och ordning. Min son kämpade. Kände sig dum och fattade inte vad han skulle göra. Ingen förklarade något för honom tyckte han.

Jag lyfte mina misstankar som jag haft sen åk 2, om inte det kunde vara så att han hade dyslexi? Efter en utredning som startades på mitt initiativ visade det sig att han hade en omfattande dyslexi och behöver anpassningar.

Sonen blev glad över sommaren. Han längtade efter den dator han skulle få när skolan började. Programmen och hjälpmedlen. NU SKULLE ALLT BLI BRA. Jag förberedde skolan. I god tid. Överlämning inplanerades först i början av september men skolan var informerad av mig om vilka anpassningar han behövde.

Skolan började. Stor besvikelse. Inget var förberett. Ingen dator. Förändringar i klassindelningen. Inga anpassningar. Veckorna gick. Frustrationen ökade. Ilska.

Det kom fram att flera barn var elaka mot honom. Han hamnade i ett utanförskap. Han som är hur social som helst hade ingen. Han blev genomskinlig. Osynlig.

Han har ont i magen, ont i huvudet, kräks upp all mat, mår skit, vill inte leka med kompisar, vill inte gå till skolan, gråter.

När datorn väl kom fram var den gammal och fick inte tas med hem. Besvikelse.

Många möten – många samtal. Inget händer. Inköp av egen dator. Börja om från början. Lära sig sina hjälpmedel. Kämpa. Tröttheten låg som ett mörker över huset. Varje dag – var en kamp. Gråt. Sorg. Nederlag.

Sonen kämpar. Han är lite gladare den här veckan. Maken går i skolan i princip varje dag för att vara med och stötta och lära sonen hur han ska arbeta med sin nya dator. Anpassningar som både vi och sonen måste lära sig. Det tar på krafterna. ALLT ALLT ALLT är nytt.

Nu flyter vissa saker. Samarbetet med huvudläraren är toppen och vi gör framsteg. Jag bara undrar om min man eller jag inte varit med varje dag i skolan – hur skulle det gå då?

Vi kämpar. Sonen kämpar mest! Jag och maken ringer, tjatar, ber om möten, reder ut, stöttar upp och fortsätter gå i skolan. Hoppas på förändring och ljus i tunneln. Vi har gått många mil och kommer behöva gå många till. Jag vägrar ge upp. Det ska bli bra. Min son måste få känna sig glad igen.

För ett par veckor sen blev jag riktigt sjuk. En urinvägsinfektion gick upp i njurarna och blev till en njurbäckeninflammation som gav mig galet hög feber, frossa och tokont i ryggen. Många människor hörde av sig via sociala medier när det förstod att jag var sjuk. Jag känner mig otroligt tacksam över att ha både IRL vänner och människor jag mött online som så uppriktigt bryr sig och visar omsorg.

En tjej som hörde av sig var Karin Lilleberg. Hon introducerade dōTERRA, essentiella oljor, för mig och nu ser jag fram emot att testa dem! Jag är öppen för och använder mig gärna av naturläkemedel men har aldrig använt oljor på det här sättet förut. Baserat på mina behov har vi gjort en plan och jag kommer testa dessa och berätta mer lite längre fram vad jag tycker.

Jag kommer använda följande oljor:

Oregano – som är en helt naturlig antibiotika som tar kål på dåliga bakterier samtidigt som det främjar de bra. Den är antiinflammatorisk, antibakteriell och antiviral

Melaleuca – tea tree. Renar kroppen, antibakteriell och antiviral

Citron – antioxidant som kommer hjälpa kroppen att renas efter min antibiotikakur

OnGuard – stöttar immunförsvaret

Grapefrukt – förbättrar matsmältningen och hjälper minska suget

Jag börjar idag och kommer berätta mer om detta längre fram.

Kolla in Karins hemsida www. karinlilleberg.com och hennes instagram @karinlilleberg om du vill veta mer!

Använder du essentiella oljor – berätta gärna mer för mig? Jag är nyfiken!

Namaste

Som lärare har vi en platform att inspirera andra när vi undervisar. Vad är ditt corebudskap? – vad vill du förmedla till dina elever? Att veta vad det är och att låta det genomsyra allt du gör kommer göra det lättare för din yogatribe att hitta dig. Ju tydligare du är desto lättare blir det för andra att hitta dig samtidigt som det blir lättare för dig att göra kloka val som leder dig vidare på din din väg.

Ditt corebudskap är troligen något som du kämpat med där du har använt yoga som ett verktyg att komma vidare, mogna och växa.

När du utgår från det som är du, det som är sant och det som är kärnan i dig kommer du att lysa. Du är unik och det är det unika i dig som gör att du lyser.  Äg det och älska det!

Namaste

Att bryta invanda vanor och tankemönster kan verka omöjligt för många av oss. Kanske har det att göra med att vi gärna gör som vi brukar för att det är bekvämt och känns tryggt. Det finns något obekvämt med det okända. Vanor kallas Samskara på Sanskrit.