– om att vara en hyperkreativ person på sparlåga och hur en elak lite fästing kan förändra och påverka ditt mående.
Jag har alltid haft mycket energi.
Energin har flödat starkt som en aldrig sinande flod. En hastig ström som snabbt letat nya vägar och slingrat sig fram till vart än den behövt.
Jag har trott att jag är den som styr floden.
Jag har trott att jag är den som släpper på när det behövs och att jag är den som stänger dammluckan när jag behöver en högre vattennivå. Jag hade fel.
Att vara hyperkreativ har inneburit att kraften, energin och viljan har drivit på i alla sammanhang. Hjärnan är alltid påkopplad. Rösten inombords pratar oavbrutet om alla intryck, och alla känslor. Alla sinnen är 100 % beredda på att agera, reagera och utföra.
Men så en dag tog det stopp. Det tog stopp och jag höjde förvånat på ögonbrynen och noterade det men tänkte att det var tillfälligt så jag fortsatte. Jag fortsatte på exakt samma sätt som jag gjort i över 40 år.
Jag tänkte: jag är o-stoppbar, jag har superkrafter och det här är bara en tillfällighet.
Jag tänkte att superkvinnor som jag kan sova ett par timmar, ta ett glas vin med en väninna, pysa lite och gå på en yogaklass och sen fortsätta på precis samma sätt som innan – så jag gjorde det och fortsatte i samma takt, i samma flod fast motströms.
Den starka floden var nu min motståndare – det som satte upp hinder för min existens.
Den dränkte all inspiration, all glädje och sänkte mig till botten.
Mörkt vatten drog mig nedåt – gjorde mig tung och helt orkeslös.
Det som ledde mig hit var naturligtvis en rad olika saker men det som drev mig över kanten var Neuroborrelios. En liten elak fästing rubbade min hela existens. Jag hade konstant huvudvärk och migrän, jag gick upp i vikt och led av nervryckningar kring ögat. Jag fick kraftiga smärtor som ledde till misstankar och utredning av ev njursten. Jag fick min diagnos långt efter det att jag sökte för misstankar om borrelia. Efter avslutad behandling tog det mig över ett halvår innan jag började känna igen min kropp och mig själv. Jag är fortfarande trött (ett år senare) och märker att min hjärna behöver vila och återhämtning på ett sätt som det inte behövdes innan.
Så varför berättar jag allt detta. Jo för att jag vill att du ska veta att Borrelia eller Neuroborreliosis kan komma i alla dess former och symptomen kan vara väldigt olika och svåra att förstå sig på. Det behöver inte vara så att du får en röd ring runt bettet. (det fick inte jag förrän långt senare) Du kanske inte ens vet om att du fått ett fästingbett.
Mitt råd till dig är att ta ett blodprov och även om det inte visar något och du fortfarande efter 4-6 veckor upplever att du har samma symptom – begär ett blodprov till. Ibland tar det längre tid innan provet visar att du utvecklat antikroppar mot borrelia.
Å en sak till, när det kommer till utmattning…. även hyperkreativa människor kan bli trötta och behöver återhämtning – tänk på det! Var rädda om er!
/Karin
