Ligger i sängen med jetlag! Klarvaken. Funderar på ordets kraft. Hur mäktigt det är att små bokstäver bildar ord som kan förändra värden. Ord kan riva ner, såra och förstöra, läka, bygga upp och stärka.
I skrift finns det så många sätt att missförstås. Nyanserna blir inte lika tydliga. Betoningen på orden kan missförstås. Kraften, avsikten med orden tolkas och mellan raderna står osynliga ord som bara mottagaren ser.
Jag älskar dig – jag hatar dig. Starka ord – eller utan värde?
Håller vårt språk på att bli urvattnat? Saknar orden mening, betydelse? Är det viktigaste reaktionen eller budskapet?
Är det okay att slänga ur sig vad som helst för att få en reaktion? Har vi blivit så blasé att vi inte reagerar när vi läser vad andra skriver på social media?
Var det viktigare förr, när vi kommunicerade ansikte mot ansikte, att välja sina ord? Använder vi telefonen som en sköld när vi skickar ut något på snap chat eller andra sociala medier? Behöver vi stå för det vi skriver på samma sätt som vi behöver stå för det vi säger?
Min dotter är 14 år och slukar Netflixserier på löpande band. Alkoholproblem, självmordsförsök, droger, mobbing, tonårsgraviditeter, bilolyckor. Allt vimlar förbi i högt tempo, en tv-vardag där allt framstår som en helt normal del av livet. Alla har problem, alla vill bli hörda, alla sticker ut på något sätt och gör man inte det är man en grå mus som ingen ser. En i vimlet. En som ingen lyssnar på. Vad ska man göra för att bli sedd? Skrika högre än alla andra? – SE MIG!!!
Vad är normalt? Hur ska man kunna veta? Att vara tonåring nu måste vara sjukt mycket svårare än när jag växte upp. Då konkurrerade man om uppmärksamheten på skolan där man gick. Nu är hela världen tillgänglig i telefonen och man kan va kompis med (läs följa) alla artister och skådisar och hålla koll på precis allt alla gör hela tiden och jämföra sig med dem.
Alla tankar och funderingar, nästan all vår kommunikation avhandlas i skrift. Ett snap ut i det svarta hålet – på min story eller i en sluten grupp?
Att skriva och hålla sig till sanningen eller att spetsa till det lite, göra det mer intressant? Har du hört? Skvallret går snabbare nu. Rykten flyger högt och lågt. Ingen tänker på konsekvenserna.
Vi väljer ständigt, ska alla kunna se detta eller bara mina vänner? Delbart – eller inte delbart? Vad får jag för reaktion? Hur många har sett/läst? Ingen respons, inga kommentarer. Nästa gång skriker jag ännu högre, tar i lite till för att få en reaktion?
Jag har alltid tyckt att orden och utrymmet för olika tolkningar är spännande och intressant och det är därför jag skriver.
Jag bloggar för att jag vill skapa debatt, dela med mig av mina tankar, bolla idéer. Jag kastar ut en bloggbomerang och hoppas att den skall studsa tillbaka. Jag är alltid lika spänd på vilka reaktioner som kommer. Mothugg – eller medhåll. Tummen upp eller tummen ner. Jag skriver om det jag funderar på, det som händer i min vardag, det som händer runt omkring mig och i världen. Jag skriver för att skrivandet har blivit ett begär. Ju mer jag skriver – desto mer vill jag skriva.
Ute är det ljust, dags att gå upp om 2 timmar…. fåglarna kvittrar godmorgon till världen!
Ord kan vara mäktiga, personliga eller opersonliga. Glöm aldrig att dina ord gör skillnad och att du har makten och möjlighet att påverka både andra och dig själv med dina ord!
/over and out från sängen…
