BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons

Yoga

Karins YogavärldlivetYoga

Dansa – Pausa!

“Oftast är det bilden av den vi tror att vi är eller måste vara

som står i vägen för den vi kan vara”

För fem år sen lärde jag mig att pausa på yogamattan. Jag lärde mig att vila och släppa allt i Shivansana men jag konstaterade samtidigt att det är mycket svårt, på gränsen till omöjligt, för mig att göra det någon annanstans.  Jag är en sån som sällan tar paus.

Precis som i den mardrömslika låten “dansa – pausa ” går mitt liv i hastigheten: på eller av (av-läge = sömn) och väldigt sällan i en medium tempo rockballad!

Jag går igång på tempo, stress och press. Jag till och med gillar det och dras in i det. Jag blir fort uttråkad när det går långsamt eller inget eller ingen driver framåt. Men jag lär mig långsamt att uppskatta tiden då inget händer, mellanrummet  – pausen.

Jag har mediterat till och från. Oftast i samband med att jag yogat men i sanningens namn så har jag känt mig mer stressad än lugn. Extra stressad i ledd meditation. I dec kom jag till en brytpunkt. Jag bestämde mig för att försöka hitta en rutin och få kontinuitet i mitt mediterande. 1-3 ggr om dagen har det blivit sedan början av december. Det har sina skäl. Jag är nämligen oerhört trött.

Efter 45 års mer eller mindre konstant “dansande” och efter en redig dos borrelia plus en tuff höst i skolan för min son vad det dags för en paus bestämde kroppen.  Jag konstaterade att jag har trott att jag vilat när jag legat på soffan eller tagit en kopp kaffe i lugn och ro men min hjärna stänger inte av då. Efter ett samtal med kloka Maria Forslund aka @yogamamman fick jag rådet att försöka hitta Shivasana utanför mattan.

Man kan kanske tro att en yogalärare som påminner alla andra om att andas och ta ett extra andetag i tid och otid skulle veta hur man gör men jag hade helt plötsligt ingen aning. Så jag tog hjälp av en app! Jag spenderade en god stund med att hitta en röst jag inte blev irriterad och stressad av och sen bestämde jag mig för att meditera 15 – 20 min om dagen uppdelat på 3 tillfällen. Morgon, kring lunch och i samband med sänggående. Nu, två månader senare, är jag i det läget att jag längtar efter min paus kring lunch! Vem skulle kunna trott det? Inte jag. Men som jag brukar säga. “Oftast är det bilden av den vi tror att vi är eller måste vara som står i vägen för den vi kan vara”

Att låta sig ledas i meditation kan vara ett bra sätt att börja. Att komma till den punkt när man längtar efter pausen mellan andetagen, vilan och friheten som infinner sig i mellanrummet är fantastiskt men det krävs mod och ytterligare lite mod att våga. Att våga släppa taget och lita på att andetaget bär. Att jag räcker till – precis här och nu och inte behöver göra mer än att andas.

Namaste

/Karin

Vad har du för tips när det kommer till meditation? Hur gör du? Vilka appar har du testat? Skriv gärna och berätta!

 

31 januari, 2018 | 6 KOMMENTARER!
Annons
Karins YogavärldLivsstilWellnessYogaYoga

Tips: En ny morgonrutin

Vad har du för morgonrutin? Stressar du runt eller sitter du i lugn och ro med en kaffekopp? För ett halvår sen ändrade vi alla rutiner här hemma. Vi tog ett medvetet beslut att sluta stressa och gjorde en plan för hur vår morgon skulle se ut.

Det är fantastiskt! Oftast (men inte alltid:)) hinner alla sitta en ganska lång stund framför nyheterna, äta frukost och småprata innan vi skiljs åt för skola och jobb.

Jag har märkt att när vi förbättrade vår morgonrutin, förbättrade vi hela vår dag! Humöret, fokus, kreativiteten, effektiviteten och energinivån förbättrades på alla plan för alla i familjen.

Jag vill dela med mig av en liten morgonrutin jag har. Att väcka kroppen och sinnet mjukt ger mig en fin start som jag kan bära med mig och återkoppla till flera ggr under dagen. Hela programmet tar 5 min och du kan till och med börja i sängen och avsluta i samband med att du kliver upp.

Vad har du för rutiner – berätta!

 

KARINS MJUKA START PÅ MORGONEN

Väck kroppen långsamt genom att böja på knäna och placera fötterna ganska brett och en bit bort från rumpan. Låt knäna gå i lugn takt från sida till sida som vindrutetorkare på en bil i ett stilla regn.

 

 

Krama in knäna mot bröstet och gunga mjukt från sida till sida för att ge ryggslutet lite massage.

 

 

 

Från alla fyra: Andas in. Andas ut och runda ryggen och titta med huvudet mjukt in mot magen. Andas in och svanka försiktigt och titta med huvudet rakt fram eller mjukt och försiktigt uppåt.  Upprepa 5 ggr.

 

 

Öka avståndet mellan knäna, skicka rumpan bakåt och sträck ut armarna framför dig. Stanna i fem andetag.

 

 

 

Sätt dig bekvämt. Slut ögonen eller låt ögonlocken vara mjukt slutna. Välkomna 5 andetag. Andas in – sucka ut. Släpp taget om alla förväntningar på den här stunden eller den här dagen

 

 

Ta dig upp till stående med mjuka böjda knän. Låt överkroppen vila mot låren och ta tag i motsatt armbåge med händerna. Slappna av i nacken och ryggslutet. Gunga mjukt från sida till sida.

När du ska ta dig upp. Böj rejält på knäna, skicka rumpan bakåt, sug tag i magen och kom upp utan att lägga någon belastning på ryggen genom att stötta rörelsen med musklerna på framsidan av överkroppen.

 

 

 

 

 

 

15 januari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

YogaYogalärarhack

Yogalärarhack: 10 saker som får dina elever att komma tillbaka efter mer!

Ibland när jag går på en klass handlar allt om mig och min matta. Jag stänger in mig i min egen bubbla och märker nästan inte av vad som händer i rummet runtomkring mig. Men oftast går jag till en klass för att få en helhetsupplevelse. Vissa dagar handlar det lika mycket om te, vila, uppmuntrande ord och blickar från yogaläraren, eftersnack och häng efter klassen, som om själva yogan.

Jag har haft fel så många gånger när jag mött en ny elev. Ibland har jag fått för mig att eleven inte alls gillar mig eller det jag erbjuder för att senare, när klassen tagit slut, fått höra att det var en fantastisk klass!

Jag har haft elever som inte kommit tillbaka – inte många, men några. Någon som velat ha något helt annat, där jag kunnat rekommendera en annan lärare eller en annan typ av yoga. En som bara gick – mitt under klassen, ja det har hänt!

Jag har, från min första klass, som lärare känt att jag bara kan och vill erbjuda en klass som jag själv vill ta – jag har hållit fast vid det och det funkar.

Här kommer mina bästa tips: hur du fyller yogasalen och får dina elver att komma tillbaka igen och igen.

1. Kom i tid

Det finns inget värre än när yogaläraren kommer inspringande i sista minuten med andan i halsen, rafsar fram nycklarna och småspringer in i lokalen före mig för att dra igång tekokaren. Många elever kommer från en stressig dag och vill mötas av lugn, värme och en kopp te. Några vill lägga sig på mattan och varva ner innan klassen börjar andra vill småprata. Se till att du är i tid och kan välkomna dina elever.

2. Fråga dina elever vad de behöver?

Yogaklassen börjar redan när du möter dina elever i dörren. När du småpratar med dina elever innan klassen börjar har du möjlighet att snappa upp om någon behöver något speciellt just idag. Någon kanske berättar att den känner sig extra trött, eller stel. Även om du har en klass planerad kan du säkert slänga in något för att just den eleven ska känna att den fick vad den behövde.

När du gör det visar du omsorg om dina elever. Du ändrar något och anpassar. Eleven ser det, känner sig speciell och det är ju precis vad vi vill: Att alla våra elever ska känna sig sedda och att just de får något extra!

Jag brukar alltid fråga hur mina elever mår, både i kropp och själ innan klassen börjar! Det ger mig en möjlighet att bemöta dem och ge dem vad dem behöver!

3. Ditt budskap

Ha en tanke med allt du gör och var tydlig.  Låt ditt budskap genomsyra allt du gör och gå som en röd linje genom klassen. Vi yogar inte bara för att få en stark smidig kropp. Vi yogar för att vi är nyfikna på att utforska och vända blicken inåt. Vi yogar för att utmana både kropp och sinne och kan du ge dina elever något mer än en fysisk upplevelse kommer de tillbaka – garanterat!

4. Yogarösten

Var dig själv och för Guds skull sätt inte igång och prata med “yogarösten” när du undervisar. Jag har ett sjukt roligt, i alla fall i efterhand, minne från en studio i Thailand där kvinnan (mycket känd yogini) som undervisade, helt plötsligt när klassen drog igång ,började prata med en helt annan röst! Jag och tjejen på mattan bredvid höll på att bryta ihop. Vi undrade var dolda kameran var?

Ditt röst ID är unikt. Äg det – du och endast du låter som du, låt det vara så. Tänk gärna på att prata lite långsammare (om du som jag babblar och svamlar) och kanske lägga ner tonläget något när det är lite lugnare sekvenser men det blir bara konstigt om du plötsligt kliver in och pratar på ett annat sätt när du undervisar.

5. Ögonkontakt

Det är en förmån och ett förtroende att få undervisa yoga. Dina elever kommer stanna om de litar på dig och känner att du ser dem och vill hjälpa dem med det de möter på mattan både när det kommer till det fysiska men även i sinnet.

Försök möta dina elevers blick minst en gång under klassen. Stirra inte ner dem men få dem att känna sig sedda! Som lärare övar vi upp en förmåga att se hur våra elever mår, vem som behöver lite extra och vem som vill bli lämnad i fred. Scanna av rummet och använd din intuition.

6. Musik

Musik sätter en stämning och slår an tonen på din klass. Du kan förstärka ditt budskap med musik och göra upplevelsen så mycket starkare för dina elever genom att välja rätt musik. Musik kan förändra din sinnesstämning från låg till hög. Hela energin förändras i rummet när musiken är i samklang med din yogaklass och ditt budskap!

Vilka är dina elever? Musiken skall finnas där för att stötta dem, stärka dem och stötta temat. Spelar du alltid rock n roll? Överraska dina elever med något helt annat eller kanske rentav skippa musiken helt någon gång. Var kreativ och spela sånt du gillar.

Skapa en klass efter ett musiktema eller skapa en playlist efter ditt budskap.

Letar du inspiration: Här får du 3 av mina playlists för olika typer av klasser

7. Le

Le och sen – le lite till. Ett leende kan förändra allt, även om du inte känner för att le. Du är där för dina elever och jag garanterar ett ditt leende, oavsett hur du känner dig, kommer göra skillnad.

Ibland är det svårt, speciellt när man har haft en skitdag. Jag kan i princip ha en riktigt rutten dag och känna mig som ett åskmoln men efter en klass mår jag alltid bättre. Jag får så mycket energi av mina elever. När du ler visar du närvaro – du är i rummet med dina elever. Jag garanterar, du får tusenfallt igen. Här om veckan höll jag i en klass med temat “Lev med ett öppet hjärta”. Jag mådde skit innan, “fake it ’til you make it tänkte jag, drog av ett leende, gav en tydlig introduktion och startade. Ganska snart lättade min sinnesstämning. Efteråt fick jag fantastiskt feedback. Både eleverna och jag svävade på moln efter klassen.

8. Shivansana

Jag väljer nästan alltid musik som är instrumental till Shivansana. Väljer jag en sång med text är det i 100% av fallen för att texten stärker mitt tema och mitt budskap. Väljer jag shivasana i tystnad gör jag det också av en anledning.

Har jag något att säga – gör jag det. Ibland har jag förberett en text eller en vers, mina egna ord eller något jag lånat.

Ibland går jag runt och gör små justeringar, lite massage på spända axlar, drar ut benen, rättar till huvudet eller armarna.

Jag lämnar alltid mina elever med samma ord. Mitt coremessage som genomsyrar allt jag gör: “Du är tillräcklig, du räcker till precis som du är, du behöver inte göra mer.”

9. Klassen är inte slut förrän sista eleven gått hem.

Visa att du är kvar och att du har tid att lyssna. Det finns alltid någon efter klassen som vill byta några ord, kommentera något du sagt, kanske en teknikfråga, eller bara ett tack.

En del lärare har så stark integritet att jag nästan inte vågar komma fram efter klassen även om jag vill berömma och tacka. Andra pratar på och fortsätter ge långt efter klassen är slut. Det beror såklart på vilken typ av människa du är. Det viktigaste är att du är tillgänglig en stund så det finns möjlighet att ställa ev frågor eller tacka.

10. Feedback

“You can’t please them all” Så är det. Alla kommer inte gilla din stil eller ditt sätt att undervisa. Ju tydligare du blir – desto starkare dragningskraft får du som lärare. Jag har, som jag skrev i början, haft en elev som faktiskt gick ut under klassen, som inte tyckte jag erbjöd riktig yoga fick jag höra senare.

När elever ger dig feedback. Bra eller dålig. Lyssna och ta in vad de säger. Ibland är det så att de söker något annat än det du erbjuder. Vägled dem, tipsa om en annan lärare, eller en annan yogastil. Var inte rädd att du förlorar en elev. De kommer komma ihåg att du var omtänksam och generös som lotsade dem vidare. Eleverna kommer när du som lärare är autentiskt och tydlig med ditt budskap.

Får du beröm – säg tack och sug åt dig! Du är garanterat värd det – du gör ett strålande jobb!

 

*Är du yogalärare? Håller du med? Har du andra idéer tankar? Berätta!

*Är du elev – vad är viktigt för dig?

*Tycker du det här är ett spännande ämne? Vad gör en bra lärare? Vad krävs för att bli yogalärare? Kanske funderar du på om det är något för dig? Missa inte min helg i februari där du får möjlighet att prova på CSV yoga under en hel helg och känna på hur jag är som lärare. I höst rullar min 200 timmars lärarutbildning igång! Mer info på min hemsida www.karinsyogaworld.com

 

 

20 december, 2017 | 2 KOMMENTARER!
livetYoga

#metooyoga

Nu enar sig yogavärlden och när jag läser alla historier på @yogagirls hemsida blir jag ledsen, förbannad och upprörd – det värker i hela kroppen. Vi bloggare på Yoga World har samtalat om gränser, justeringar, assisteringar, lärarrollen och förhållningssätt till våra elever. Det känns så självklart, för oss alla, att visa respekt och omsorg och värna om det förtroendeuppdrag vi har när vi undervisar i yoga. Idag skriver även Veronica Jäderlund i sin blogg om gränsdragning, om rollerna lärare – elev och vad vi kan tänka på i yogasalen för att inte hamna i en situation där någon behöver känna sig obekväm. Även Johanna Alvin och Livia Wanntorp pratar om detta viktiga ämne i sina bloggar idag!
När jag, som elev, äntligen får lägga mig ner i Shivasana efter ett pass längtar jag efter min lärares omsorg. Beröring på precis rätt ställe som leder mig in i avslappning och får mig att mjukna och liksom smälta ut på mattan. Som lärare är jag medveten att långtifrån alla känner som jag och att även det godaste intention kan uppfattas fel. I CSV yoga justerar vi inte eleverna så ofta i asana praktiken. Ser vi elever som inte kommit in rätt i positionen bryter vi ner och bygger upp positionen från början. Eftersom jag själv upplevt en mängd obekväma justeringar genom åren, justeringar som rentav skadat mig när läraren ”bestämt” att jag ska djupare in i en position än vad min kropp velat, är jag ytterst försiktig när det kommer till att själv justera och assistera. För mig handlar det mest om små tweaks där man med ett finger eller en lätt hand kan visa eleven vägen in sitt unika uttryck.
Visst kan det bli fel, även om man är inkännande och tänker sig för. På en yinyogaklass hade jag instruerat hur eleverna skulle komma in i bananen/halvmånen. Jag tittar runt i klassen och ser en man vars arm ligger i en helt, för mig, vansinnig vinkel och hela armen hänger tungt i axelleden. Jag hämtar en kudde och tänker att jag ska hjälpa honom tillrätta och när jag mjukt (tack och lov) lyfter lite försiktig på hans arm säger han högt (och bestämt) STOPP! Det visar sig att han har en trasig axel och armbåge som är opererade och han har i princip noll mobilitet. Jag pratade med mannen efter klassen och fick än en gång upp ögonen vilket oerhört stort förtroende det är att leda yoga.
I Shivasana vill jag med den godaste intention ge mina elever lite extra som gör att de känner sig omhändertagna och sedda. I en grupp där jag känner eleverna är det aldrig några problem. Det känns ganska tydligt vem som vill ha beröring och vem som ha sitt space. Ett gott råd jag fick under en utbildning som jag använder mig av ofta, speciellt i nya grupper är:  Innan Shivasana,  tala om att du kommer att gå runt. Be de elever som vill att du kommer,  lägga sig med huvudet mot dig och de som vill ha eget space ligger med huvudet bort från dig.  På så vis behöver ingen ligga på spänn å tänka: kommer hen nu så måste jag säga till att jag inte vill.
I skenet av den viktiga debatten #metoo får vi inte bli rädda för beröring, människor behöver beröring. Här är dialogen viktig mellan elev och lärare. Att gång på gång uppmana sina elever att kommunicera. Vad behöver du? Vad kan jag hjälpa dig med?
Efter den sista klassen på min CSV introduktionshelg i höstas sa en av eleverna: “När du går runt, det är det bästa! Sluta aldrig med det”. Det stärkte mig – jag är på rätt spår. Människor behöver beröring utan krav, utan motprestation. Att bara få ta emot. Jag har möjligheten och förmånen att få ge det i slutet av en klass. Att utnyttja det förtroendet, speciellt i en elev – lärare relation, är fult och oetiskt. Ingen ska behöva känna sig dum eller utsatt. Inte i yogasalen eller någon annanstans.
10 december, 2017 | 4 KOMMENTARER!
LivsstilOkategoriseradeYoga

Let’s talk!

Ett leende kan vara början på en vänskap

Ett ord kan avsluta ett bråk

En blick kan rädda en relation

En person kan rädda ditt liv

Jag har noterat en massa gnäll – i alla hörn, även mitt eget! Överallt kokar det irritation, tyckande, gnäll över problem. Hur vore det om vi pratade med varandra?

På föräldramötet: Arga röster – “min dotter säger att So-läraren sagt att man inte kan få A i årskurs 7 hur mycket man än pluggar och även om man får A på alla prov” Hur vore det om vi kontaktade So läraren och frågade hur hen resonerar kring betygssättningen? Kanske finns det en förklaring?

På facebook:  ” jag blir galen på grannens robotgräsklippare som fastnar i samma hål varje gång och står och tjuter” Hur vore det om vi gick över till grannen och knackade på? Kanske blir grannen till och med glad över att kunna åtgärda problemet så batteriet slipper dra ur varje gång?

På ICA , kvinna som muttrar i fruktdisken – “Varför finns det ingen ekologisk gurka idag, hur svårt kan det va?”. PRATA med din ICAhandlare.

Hemma: “Tänk om jag kunde komma hem och maken hade fixat middag eller åtminstone planerat vad vi ska äta” Hm.. Har du sagt det till din man? Eller tar du föregivet att han ska förstå det när det oftast är du som gör matinköpen och planerar?

Är det så att vi hellre gnäller, klagar och spyr ut vår frustration över en kopp kaffe eller i sociala medier än att vi pratar med människorna runt omkring oss? Att prata med So-läraren, grannen eller maken känns som ett ganska naturligt första steg. Ändå väljer många att inte göra det. Dessutom behöver vi kanske inte anta att Icahandlaren suttit hemma och tänkt – “nu jäklar ska jag plocka bort ekogurkan – alltid irriterar det någon, he he” Det kan finnas en helt naturlig förklaring. Kanske fanns det ingen ekogurka denna vecka?

Konsekvensen av att vi inte pratar med varandra är stor. Vi bygger visir runt oss själva och sluter oss istället för att se varann i ögonen och se varandra. Vi ökar avståndet mellan varandra istället för att öka förståelsen för våra olikheter. Vi låter konflikter koka och pyra i flera hörn och när vi inte orkar mer kanske vi exploderar.

Sedan en tid tillbaka har jag testat att berätta både vad jag vill och önskar istället för att förutsätta att personer runt omkring mig kan läsa mina tankar. Jag brukar tänka att jag “lägger upp det på bordet! Titta – det här vill jag!” Jag har frågat när jag (eller mina barn) inte förstått. Om något har irriterat mig har jag försökt se på det som hänt från ett neutralt perspektiv, inte som att det var gjort MOT mig och för att irritera mig. Det sistnämnda kan vara en stor utmaning speciellt om man har svårt att skilja på sak och person.

I en värd där många av oss tar sig genom större dagen med blicken på en skärm, eller telefon istället för att möta varandras blickar blir stämningen hårdare inte mjukare.

Jag skulle vilja utmana alla bloggare på yoga world och alla er läsare att vara med på ett experiment och vi börjar direkt!

  1. Idag när ditt barn, din man, din kollega kommer till dig och ska berätta något. Lägg bort tel, stäng ner dator. Gör det tydligt och medvetet så personen uppfattar att du från och med nu är 100 procent uppmärksam på vad hen säger. Lyssna, kommentera och återgå när hen fått tala till punkt och ämnet är avslutat innan du fortsätter med det du gjorde.
  2. När du blir irriterad, frustrerad eller arg nästa gång och känner “varför gör du så här” eller “vad menar du när du säger…” Ta ett, eller tre andetag. Tänk på händelsen som neutral och fråga personen på ett avslappnat sätt, inte anklagande, vad hen menar. Men, tänker du kanske, jag orkar inte ta konflikten eller jag är rädd för att förstöra stämningen. Tar man inte konflikter bevarar man konflikter. Konflikter är inte för att bråka – det är för att lösa och dessutom förstör du inte stämningen. Den är kanske redan förstörd. Tänk istället att du räddar framtida stämning.
  3. På väg till jobbet idag (jobbar du hemma får du hitta ett annat tillfälle) Möt blicken, le, och säg hej! Ja – hälsa, det är inte pinsamt, det är artigt även om vi verkar ha glömt det nu för tiden. Minst fem personer får idag möta ditt fantastiska leende. Fem är bra för när man hälsat på tre går det av bara farten.

Yes – nu kör vi! Upp med visiret, hälsa och le. Kommentera och berätta hur det går, vilka reaktioner du får och framför allt hur du känner.

Let’s change the world – one smile at a time! /Karin

6 oktober, 2017 | 4 KOMMENTARER!
1 2 5
Annons