I denna veckas “I kloka kvinnors sällskap” möter du en kvinna som jag har haft förmånen att känna i större delen av mitt liv. Hon inspireras av havet, garner och snö! Hon arbetar som pastor och författare, är trebarnsmor och ett av barnen har dubbla neuropsykiatriska diagnoser. Men mest av allt är hon människa! Möt: Sofia Camnerin
1) Vem är du och vad har du för bakgrund?
Jag är en människa, trebarnsmamma, fru, pastor och teologie doktor, författare, forskare, kyrkoledare i Equmeniakyrkan, numera förortsbo, född och uppvuxen Smålänning, sommarölänning.
2) Vad jobbar du med?
Jag jobbar som biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan, som är en sammanslagning av Missionskyrkan, Metodistkyrkan och Baptistkyrkan. Det betyder att jag i dagligt arbete är chef och arbetsledare, projektledare. Jag reser mycket och möter olika församlingar och medarbetare i hela Sverige, även en del internationellt. Snart är jag även biträdande rektor på Teologiska Högskolan Stockholm (del av Enskilda Högskolan Stockholm).
3) Berätta om ett projekt du arbetar med just nu som inspirerar dig och ger dig glädje.
Jag inspireras alltid av att skriva och att tolka livet med språket. Nu ganska snart ska jag delta i Kyrkornas Världsråds centralkom
mittémöte, ungefär som kyrkornas FN, som hålls vartannat år i Geneve. Det är också inspirerande.
4) Berätta om något du gjort nyligen som krävde mod men som du är glad att du gjorde.
Jag skrev en personlig bok om att vara förälder till ett underbart barn, ett barn med dubbla neuropsykiatriska diagnoser (NPF), ”När livet stramas åt skärps blicken”. Jag skriver personligt om livet, berättar om ett barns uppväxt, om erfarenheter, skola, SIP-konferenser, kampen, men också livstolkande om sådant som otillräcklighet, skuld, förlåtelse, försoning, glädje och intensiv kärlek.
5) Lever du din dröm eller vad stoppar dig från att göra det?
Typ. Jag har ett mycket inspirerande och krävande arbete. Jag kommer att ta ett steg ytterligare från hösten och arbeta närmare akademin, vilket är en slags dröm. Det finns andra saker jag drömmer om, är rätt öppet förväntansfull på livet, samtidigt som jag är väl medveten om att världen är orättvis, att vi har stora utmaningar framför oss som klimatförändringar, ökande polarisering, vapenskrammel, hunger och vattenbrist. Mina barn är dock alltid allra närmast mitt hjärta, när de mår dåligt stoppar jag allt.
6) Har du något råd, erfarenhet att dela med dig av som du önskar att du kunnat ge dig själv i i 20 års åldern?
Följ ditt hjärta, sträva efter att vara trovärdig, rotad, integrerad, försök även att hålla distans och skydda ditt hjärta. Unna dig vila, och ha kul!
7) Har du något motto, eller citat som du återvänder till och vill dela med dig av till mina läsare?
Till slut kommer allt att bli bra. (Av medeltidsmystikern Julian av Norwich: All shall be well, and all manner of things shall be well)
8) Vad gör du för att hålla kreativiteten flödande även när energin tryter?
Skärmar av, tömmer hjärnan, går eller springer, mediterar, skriver terapeutiskt, åker till Öland, stickar, lyssnar på musik.
9) Vilken är din favorit yogapose och varför?
Nedåtgående hunden för att den sträcker ut alla spänningar jag lider av. Huvudstående för att den utmanar mig existentiellt och tvingar mig att känna snarare än tänka, och ger en slags svårfångad lätthet… men jag jobbar fortfarande på positionen.
10) Vad läser du just nu?
En diktbok ”Ur” av författaren Agnes Lidbeck
11) Vad inspirerar dig?
Skönhet, barnen, några nära vänner, vackra saker, havet, garner, snö och skidåkning, Guds Ande.
12) På vilket sätt lever du ett rikt liv?
Jag bor i ett land i fred, jag har mat och tillräckligt med pengar till allt nödvändigt, ett hus på Öland. Jag har en älskad make, tre underbara barn, två gulliga kaniner, jag är ganska frisk och kan träna, jobba. Jag möter overkligt mycket människor i olika sammanhang, de allra flesta bär på mycket kärlek. Jag har ett utvecklande och intellektuellt stimulerande arbete. Jag är med i en kyrka, församling som ger trygghet och hemkomst, jag har en fin släkt, systrar, syskonbarn, några underbara nära vänner. Jag lever inte ett enkelt liv. Vi har ett barn som har fått många smällar. Jag är själv inte alltid stark. Jag möter mycket lidande på olika sätt. Jag tror inte rikedom är lika med lätthet utan snarare mening, tyngd och nåd, närhet och uthållighet.
13) Något annat du vill tillägga?
Jag tror att det finns kraft i sårbarhet, att vi människor är gjorda för att ge och ta emot, att världen behöver människor med öppna ögon och varma hjärtan. Jag tror att unga behöver mening och sammanhang och modiga vittnen som vågar gå med dem. Jag tror att Gud innerst och ytterst håller allt i sin hand.
