Sakta, långsamt

Tålamod. Det har aldrig varit min grej. Om jag vill något – vill jag det nu! Jag vill se resultat direkt annars tappar jag sugen. Den här fotoperationen är en enda stor läxa i att se de små framstegen och uppskatta dem. En påminnelse om att saker tar tid. Foten känns bra men är begränsad. En sån enkel sak som att stå i en hög lunge är i princip omöjligt. Jag har ingen balans alls. Jag tränar, flera gånger om dagen och väntar på att jag ska känna att det går bättre….

Påminner mig om att tålamod det är att tåla sitt mod och det krävdes mod att säga ja till den här operationen med allt vad det innebär. Jag vill så mycket. Jag vill undervisa. Jag vill träna. Jag vill yoga men behöver vila, sitta med foten högt och ta det lugnt.

Hur är det med ert tålamod?

/Karin