livet

“Oftast är det bilden av den vi tror att vi är eller måste vara

som står i vägen för den vi kan vara”

För fem år sen lärde jag mig att pausa på yogamattan. Jag lärde mig att vila och släppa allt i Shivansana men jag konstaterade samtidigt att det är mycket svårt, på gränsen till omöjligt, för mig att göra det någon annanstans.  Jag är en sån som sällan tar paus.

Precis som i den mardrömslika låten “dansa – pausa ” går mitt liv i hastigheten: på eller av (av-läge = sömn) och väldigt sällan i en medium tempo rockballad!

Jag går igång på tempo, stress och press. Jag till och med gillar det och dras in i det. Jag blir fort uttråkad när det går långsamt eller inget eller ingen driver framåt. Men jag lär mig långsamt att uppskatta tiden då inget händer, mellanrummet  – pausen.

Jag har mediterat till och från. Oftast i samband med att jag yogat men i sanningens namn så har jag känt mig mer stressad än lugn. Extra stressad i ledd meditation. I dec kom jag till en brytpunkt. Jag bestämde mig för att försöka hitta en rutin och få kontinuitet i mitt mediterande. 1-3 ggr om dagen har det blivit sedan början av december. Det har sina skäl. Jag är nämligen oerhört trött.

Efter 45 års mer eller mindre konstant “dansande” och efter en redig dos borrelia plus en tuff höst i skolan för min son vad det dags för en paus bestämde kroppen.  Jag konstaterade att jag har trott att jag vilat när jag legat på soffan eller tagit en kopp kaffe i lugn och ro men min hjärna stänger inte av då. Efter ett samtal med kloka Maria Forslund aka @yogamamman fick jag rådet att försöka hitta Shivasana utanför mattan.

Man kan kanske tro att en yogalärare som påminner alla andra om att andas och ta ett extra andetag i tid och otid skulle veta hur man gör men jag hade helt plötsligt ingen aning. Så jag tog hjälp av en app! Jag spenderade en god stund med att hitta en röst jag inte blev irriterad och stressad av och sen bestämde jag mig för att meditera 15 – 20 min om dagen uppdelat på 3 tillfällen. Morgon, kring lunch och i samband med sänggående. Nu, två månader senare, är jag i det läget att jag längtar efter min paus kring lunch! Vem skulle kunna trott det? Inte jag. Men som jag brukar säga. “Oftast är det bilden av den vi tror att vi är eller måste vara som står i vägen för den vi kan vara”

Att låta sig ledas i meditation kan vara ett bra sätt att börja. Att komma till den punkt när man längtar efter pausen mellan andetagen, vilan och friheten som infinner sig i mellanrummet är fantastiskt men det krävs mod och ytterligare lite mod att våga. Att våga släppa taget och lita på att andetaget bär. Att jag räcker till – precis här och nu och inte behöver göra mer än att andas.

Namaste

/Karin

Vad har du för tips när det kommer till meditation? Hur gör du? Vilka appar har du testat? Skriv gärna och berätta!

Vad är CORE STRENGTH? Handlar det bara om magmuskler, drömmen om den perfekta kroppen och att kunna stoltsera med ett sexpack? (eller fyrpack som min son sa när han var yngre) Själv har jag ett tvåpack. Två valkar som jag älskar att hata – men innanför, där finns en hel värld av muskler som jag faktiskt har ganska bra kontakt med – tro det eller ej!

För mig innebär core strength så mycket mer. Det handlar om inre styrka både fysiskt och psykiskt. Att orka tackla de med och motgångar jag stöter på i vardagen.  CORE STRENGTH VINYASA YOGA ger mig verktygen att klara det jag behöver klara och hjälper mig skala bort det jag inte längre behöver.

När ordet CORE dök upp i träningsvärden handlade det om bålstabilitet. På corepassen tränades övningar för rygg och mage. Det gör vi även i CSV yoga men där syftar ordet core på hela kroppens kärna, där musklerna kring korsbenet spelar en avgörande roll. Från korsbenet sträcker sig ett komplicerat muskelsystem på båda sidor om ryggraden upp till nacken. Dessa muskler styr och stabiliserar ryggraden och i CSV yoga kallar vi dem djupa muskler. Vi börjar inifrån och bygger ut i alla riktningar en styrka och en stabilitet som bär oss i alla positioner på yogamattan men även utanför.

Riktig core strength handlar långt ifrån bara om muskler för mig. För att vara stark på insidan måste jag också våga vara svag. Jag måste våga tveka, undra och ifrågasätta. Jag måste våga satsa på en relation med mig själv i första hand och investera tid i att umgås med mig själv. Att veta vad jag vill, vad jag känner och hur jag vill ha det och inte fundera så mycket på vad andra vill och förväntar sig. Vilka människor vill jag omge mig med och vilka sammanhang vill jag finnas i?

För mig har det helt ärligt varit lättast att identifiera vilka sammanhang och människor jag INTE vill ha i mitt liv. Det coola har varit att när jag började rensa lite såg jag plötsligt med extrem tydlighet vad som fanns kvar och kunde fokusera på det istället.

Att stå stadigt även när det stormar, att våga vingla lite men veta att jag själv besitter styrkan inom mig att rida ut även svåra stormar. Att också våga be om hjälp och förlita mig på att det finns människor i min närhet jag kan stödja mig mot när jag behöver det. Det är
for mig.

Varför är det så obekvämt att prata om pengar? Går det att tjäna pengar som yogalärare utan att “sälja sin själ” och hur mycket ska/kan man ta betalt? 

Jag och yogaläraren Sadie Nardini pratar om pengar och yoga på Sadie Nardini Facebook live! 

Vi delar med oss om våra tankar hur ekonomiskt överflöd och spirituellt överflöd inte måste vara två separata saker utan att det faktiskt kan vara samma sak. Ta del av Sadies 3 steg till hur det kan uppnås.

– Karmakamel

Det finns en föreställning om att yoga ska “ges som en gåva” och att gurus i Indien minsann inte tar betalt. Det är en myt. Kanske tar de inte alltid emot pengar men de får gåvor som gör att de inte behöver ta betalt. En sak är säker; när de första gurusen kom till västvärlden för att undervisa flög de inte till Europa och USA på en karmakamel. De hade rika sponsorer som köpte flygbiljetter, ordnande med boende, mat och yogalokaler.

– Donationsklass

Med det sagt tycker jag att det gäller att hitta balansen. Vad ska en klass kosta? Kolla runt på studios där du bor. Hur ligger andra prismässigt? Vad har du för kostnader (lokalhyra, resor, te, fika osv)

Visst vill man ge tillbaka och dela med sig men det funkar ju inte om du gör det hela tiden. Du har väl precis som jag lån och räkningar att betala?

Erbjud en gratis – eller donationsklass i månaden. Erbjud en extra lång klass någon gång i bland (till ordinarie pris). Lägg upp gratis videos på youtube och Facebook och ta betalt för dina kurser och utbildningar. Du har utbildat dig, du har satsat både tid och pengar och din kunskap är självklart värd något.

– Allt är gratis

Allt är gratis online. Du kan till och med gå en Harvardkurs online helt gratis. Men det du gör som yogalärare är inte bara att leda en klass rätt upp och ner. Du ger så mycket mer. Dina elever kommer glömma bort vad du säger och vad du gör under klassen men de kommer aldrig glömma bort hur du fick dem att känna och det är just därför dina elever kommer tillbaka. Gång efter gång!

Dela, kommentera, diskutera!

Namaste

/Karin

*Hack – entusiast med stort intresse av att få en fullständig förståelse av ett system.

Orkar nästan inte läsa fler berättelser – men fortsätter att läsa för att varje kvinna, tjej, flicka, pojke, och man som blivit utsatt för sexuella trakasserier och övergrepp har rätt att bli hörd. Rätt att bli lyssnad på. Rätt att få upprättelse. Vi pratar hemma och dottern säger, “#metoo… gäller det även såna småsaker som att killarna i skolan kladdar eller säger nedvärderande saker och kallar en tjej hora? Det är väl sånt man får skaka av sig – de är ju killar…” Jag är tyst en stund. Det är inte småsaker det är en del av en kultur som jag vägrar vara en del av. Killar ska inte komma undan med ett sånt beteende bara för att de är killar. Killar ska ta ansvar för sina handlingar.

Om de vuxna som funnits i min närhet de gånger jag själv blivit utsatt som barn och tonåring hade klivit in och tagit diskussionen med killarna istället för med mig kanske just de killarna tänkt om? Jag som tjej fick istället höra. “Ta det inte så allvarligt – tänk på att han är kille, han vet inte bättre, han vet inte hur han ska bete sig, han gillar säkert dig men vet inte hur han ska göra?” Det är inte klokt när man tänker efter. Killen fick i bästa fall ett – “nu får du ge dig” av min mellanstadielärare och på högstadiet vill jag minnas att det knappt höjdes ett ögonbryn. Alla visste att X var “hopplös” och det var bara att hålla sig undan.

På ett jobb drog den etablerade ljudteknikern och hans kompis “fotografen” ett skämt om mina bröst som eskalerade till mycket grova kommentarer.  Jag stod där, ensam. Alla i rummet, crew, artister och band var passiva tysta deltagare. När de upptäckte att jag blev arg skulle det slätas över med erbjudanden om att de skulle fotografera mig och ta sexiga bilder om jag bara ville klä av mig och inte va så pryd. Jag stod upp för mig själv, sa ifrån, de fortsatte, och drev det vidare tills jag rasande, kränkt och ledsen gick där ifrån. Senare fick jag samtalet från artistförmedlingen att de tyvärr inte kunde boka mig på gig i framtiden om jag inte kunde samarbeta med teknikern. Jag fick rådet att be om ursäkt till honom.

Skulle jag ha tagit detta, accepterat att “boys will be boys”? Det tyckte kvinnorna på artistförmedlingen som valde att fortsätta anlita teknikern men inte mig.

Jag skulle kunna fortsätta med exempel efter exempel. Som sårat, skadat och skrämt mig gång på gång genom livet men jag stannar här.

Snälla! Kan min dotter få slippa växa upp i ett samhälle där detta är en del av normen och en del av det vi måste acceptera? Kan vi gemensamt ta ansvar och  uppfostra våra söner till unga män som vet vad respekt mot alla människor innebär på riktigt? Kan vi få våra döttrar att förstå att de inte måste acceptera någon form av kränkande handling  – verbal eller fysisk.

Killar i flödet som inte förstår behovet av #metoo. Rannsaka er –  Det går inte att läsa flödet på Facebook utan att tänka – har jag bidragit till detta?

Nu när ni vet bättre – gör bättre!

Namaste

/Karin